Räknar ner

Jag har sparat ut håret under en längre tid. Det har lett till att min frisyr blivit en mer och mer ickefrisyr. Till slut lackade jag ur på den och klippte av mig alla längder jag sparat ut.
Ingen har märkt ett skit, förutom J.
Så mycket för mitt sparande.

Igår råkade jag äta för fort. Det är inte att rekommendera, kan jag meddela. Det kändes som om jag hade en basketboll bakom bröstbenet, alternativt att all mat jag någonsin ätit i livet satt där. Munnen producerade enorma mängder saliv för att få ner skiten, vilket bara ledde till att jag hade ännu mer substans i matstrupen.
Ont som satan gjorde det. Ni som läser här har säkert varit med om någon liknande känsla och vet hur ont det gör. Det här gjorde skitont.
Jag var hungrig eftersom Knuts läggning och granens påklädnad hade dragit ut på tiden och istället för att äta strax efter 18 var nu klockan 19.30. Så jag tog först en tugga, sen en till och sen en liten till. Sen tog det stopp. Jag satt där i soffan och försökte svälja ner men det blev bara värre och värre. Till slut fick jag gå på toa och böja mig över toaletten, varvid jag fick upp det mesta. Eller en del. Vad vet jag om ifall det var det mesta? I alla fall: 45 minuter toagolv senare kunde jag prata igen och vara mer eller mindre som folk. Men fy för den lede, äta för snabbt gör jag aldrig igen.

Nu sitter jag på jobbet. Bloggar på jobbet. Man kan ju tänka att det är förkastligt. Och det är det också. Men jag orkar. inte. jobba. mer.
Måndag, tisdag och sedan blaj på onsdag och torsdag.
Aldrig har jag väl önskat mig att få vabba så mycket som nu (OBS, utan att Knut behöver vara sjuk). Men det är roliga saker framöver. En av mina klasser ska tillverka ett spel, en annan ska skriva om renässansen och en tredje håller på med antikens Grekland (kanske inte det roligaste jag vet). Smart hade såklart varit att låta alla tre klasserna hålla på med exakt samma grej. Men si jag har inte så många böcker, så några måste ha antiken, några renässans och några industriella revolutionen.
Herregud vilken lycka det är att undervisa i historia. Jag ÄLSKAR historia. Allt jobb är bara en enda stor fröjd (utom antikens bjäfs som är mest tråkigt).
Tänk att jag fick prata med människor som var tvungna att lyssna under tjugo minuter om Diane de Poitiers, Katarina de Medici och Henri II och deras förvecklingar.
Så himla skojsigt. (OBS: står inte i målen egentligen).