In your face, jäkla Gates

Det HATET som jag hyser mot Microsofts sattyg att plötsligt starta om datorn fastän man artigt har sagt "nej tack, inte nu, kanske sen, jag säger till". Gränslöst. Den gör som en trugande gammal kärring. "Ska du inte ha en kaka till?" "Nej tack" "Ta nu en kaka" "Nej tack, det är bra", "EN kaka till kan du ta" "Tack, men nej tack", "Varsågod, en kaka till?" "Nej tack, jag är alldeles mätt", "Det finns kakor kvar, vill du ha en kaka till?" "Nej nej, jag har ätit mina kakor" "Äsch då!" "Nej, det är säkert, ingen mer kaka för mig" - kort paus - "Jag tar undan kakorna men jag lägger en på ditt fat" "Åh nej, det behövs inte, jag är mätt nu" "Här får du en kaka".

Då tänker man

AMEN FÖR HELVETE, GE DIG NU MED KAKFAN, JAG VILL INTE HA NÅGON MER, JAG HAR TACKAT NEJ FEMTIOFUCKINGELVA GÅNGER, NEJ SÄGER JAG, NEEEEEEEEEJ!

Men man säger inte det, för man är väluppfostrad.
Microsofts "kaka" är någon av dessa eviga "säkerhetsuppdateringar" som tydligen är livsviktiga och helt nödvändiga för överlevnaden. Det gäller inte bara min och datorns överlevnad, det gäller även min sambos, min sons, mina katters och alla mina gosedjurs överlevnad. Det står klart när man efter den femtiomiljonte trugningen om att starta om helt sonika inte längre får frågan utan omstart bara sker, hux flux.
Åh som jag skulle kunna döda någon i det läget.
Alltså livsfarligt för min omgivning.
Så säkerhetsuppdateringen installeras, "stäng inte av datorn". Nej för fan, det skulle aldrig falla mig in, jag ville inte stänga av den till att börja med. Och det tickar på och tickar på. Tjugo minuter senare får man ett "Välkommen" slängt i ansiktet som en loska på näsroten.
Vafan, tänker man, är vi kontanta nu? Jag tyckte att det var en jäkligt obalanserad terrorbalans nyss och nu är jag plötsligt välkommen?
Till vad? Vad gjorde jag för tre timmar sedan när detta elände började? Jag kanske skrev något viktigt i ett dokument, jag kanske jobbade, skrev ett mail, uppdaterade mitt bank-ID eller betalade räkningar?
Vem vet.
Jag minns inte.

Jag tar en kaka till och tänker på min fina Macintoshdator som kommer i veckan (hoppas jag). Dina dagar är räknade Microsoftdrägg, jag ska förpassa dig till lådan där din föregångare ligger och så kan ni ligga där och vara supersäkra, ingen jävel bryr sig.

Allra minst jag och min nya fina Mac.