Förlåt

http://blogg.dn.se/etikettfragan/2013/09/22/barnmatspill/

Shit. Nu har jag skitit i det blå skåpet igen.
I helgen var jag, J och Knut på Vapiano och åt lunch. Knut åt RESTAURANGMAT och spillde på golvet. Vi ställde undan vagnen där den inte var i vägen, vi lät inte Knut springa omkring och det han spillde torkade jag upp med en våtservett från golvet.

Jag tar verkligen åt mig när det gäller sådana här saker. Det händer att J tycker att jag är riktigt jobbig. Men jag tycker att om man t.ex. har handlat då flyttar man sig snabbt som fan från bandet och står inte och väger grejerna i femton år för att se vilken som skapar total jämnvikt mellan påsarna. Behöver man flytta över för att uppnå detta nirvana kan man göra det en bit bort, när man inte ockuperar slutet på kassan.
Jag brukar också vara snabb med att få undan mig själv från själva pengatransaktionsstället. Man ska inte stå kvar och fippla med pengarna så att man stannar upp all verksamhet bakom. Detsamma gäller kvittokontroll.
Sen Knut kom har den här tarmen hos mig verkligen ansträngts. Jag VILL verkligen inte vara i vägen, jag vill inte störa och jag vill inte vara en sån där som är störig. Men ibland går det inte. Knut ger ljud ifrån sig, ibland ganska mycket. Det händer att han råkar få tag i något inne på affärer och andra lokaler, även om jag verkligen försöker hålla koll. Ibland slänger han saker från vagnen och det har hänt att jag har missat det... och jag sällar mig ju då till den här irriterande skaran småbarnsföräldrar vars barn inte har tillräcklig självkontroll för att inte störa alla andra varelser på jorden.

Så jag har alltså tagit med Knut på restaurang, givit honom restaurangmat... Magdalena Ribbing säger att man inte ska det. Jag tänkte att det borde vara ok eftersom det fanns barnstolar att låna och också för att det fanns barnportioner på menyn. Men nu mår jag lite dåligt... ÄR det verkligen så att det finns folk som tycker att det är ytterligare ett led i "småbarnsmaffians metoder" att befinna sig på restaurang också? Jag trodde att man skulle kunna göra det... jag tänkte att det kanske var lite störigt på finare restauranger framåt kvällskvisten (då de flesta småttingarna ändå sover), men det är alltså ALLTID ÖVERALLT?
Ett barn är alltså per definition störigt, oavsett hur lugnt eller högljutt det är?

Men om jag lovar att jag kommer att pysa illa kvickt med Knut om han börjar bli störande (och tro mig, min toleranströskel för det är mycket låg)? Inte ens då?
Nehej. Ok.
Förlåt då.