Ekorrhjul

Så sällan som jag skriver så förstår jag om jag inte har någon läsare kvar...
Men skit i det. Jag kan lämna en liten rapport ändå, för er som läser en gång i månaden eller så.
Imorgon skulle Knut skolas in på dagis. Både jag och J har blivit rätt så förkylda och vi vill inte gå till förskolan och smitta ner andra barn och vuxna, så vi skjuter på skolningen några dagar. Fortsättning följer.

Istället går jag till jobbet och smittar ner alla där. Hehe.
Äh, det är ju säkert någon där som har smittat mig. Det är givet att det blir förkylning när det blir höst. Idag är det höst. Första höstdagen.
Det har känts. Trots vår spädhet har vi varit tvungna att gå ut med Knut för att lufta honom så jag har känt av att det har varit kallt, lite småregnigt och blåsigt. Något som alla som har kollat på ridsport på tv idag har kunnat se.

Jag trodde väl aldrig att jag inte längre skulle känna ett behov av att skriva av mig på olika sätt, men jag tror tamejtusan att det är så nu. Kanske är det för att jag saknar tiden. Jag har inte längre någon egentid av någon större dignitet som jag kan ägna åt att luska ut fiffiga blogginlägg. Jag jobbar, försöker ta vara på varje sekund jag har med Knut efter jobbet och när han har lagt sig jobbar jag lite mer, sen lägger jag mig och sover, vaknar, jobbar och så fortsätter det dag efter dag efter dag.
Ekorrhjulet har mig i sitt totala grepp.
Sånt är det.