Vardagen stundar

Nu har jag inte haft ont i knät sen i lördags, förra lördagen alltså. Inte påskafton, utan den innan det. Då var det i och för sig så illa att jag satt och grät för att ingen ville ta mig på allvar. Visste de att det skulle gå över? Vet jag att det har gått över?
Det har ju karaktären av att vara finfint och sen bara smälla till och göra så in i helvete ont. Men sen något hände den 22 feb så har det aldrig gått så lång tid mellan smällarna som nu. När törs jag vara som vanligt igen? Ingen vet. Förhoppningsvis ringer läkaren imorgon och berättar vad röntgen visade.
Förhoppningsvis visade den ledmus. Eller ännu hellre - något som faktiskt kan försvinna av sig själv och som nu har gjort det. Det vore ju swell.

Sen, andra saker som jag hoppas ska ske imorgon:
Hyresvärden svarar på mitt mail som jag skickade fredagen den 22 mars om vår köksfläkt. Jag fick ett autosvar då om att han var ledig över påsk. Shit vad lång påsken verkar ha varit för honom.
Rektorn på skolan där jag har sökt jobb hör av sig och erbjuder mig en tjänst. Det lär ju inte ske, men en intervju? Eller nåt.
Kvart över tre ringer Utbildningsförvaltningen och säger att de har femton hemliga jobb till mig om jag inte får något på den interna rörligheten. (De ska ringa kvart över tre, men antagligen bara för att berätta att jag kan få bli assistent eller kopieringsassistent någonstans)
Tvättmaskinsmänniskorna som skulle ha fixat vår tvättmaskin för typ femhundra veckor sedan ringer och säger "kan vi komma idag och installera den?" och jag säger "ja för fan" och de säger "vi står utanför nu, går det bra om vi fixar det på en gång?" och jag säger "ja för fan" och så ringer de på utan att väcka Knut, fixar tvättmaskin på två röda och sen kan jag tvätta direkt.

För det är ju en vardag. På vardagar kan man ju faktiskt önska att folk jobbar och gör grejer som gynnar mig, och bara mig.
Men så blir det väl inte.

Jag kommer få gå i smutsiga, stekosluktande kläder på en intervju för en tjänst som elevassistent och sen inte få det jobbet.
Städ kan jag inte jobba med för det är jag värdelös på.
Jag har försökt.
Jag blev kallad till allvarliga samtal där kvalitén på mitt jobb ifrågasattes. Det var nåt om att inte lämna skurvattnet i hinken och moppen i när man gick hem. Jag tyckte att det var mest effektivt, men så tyckte inte andra.
Ja... Malmö stad drar en rejäl nitlott ifall de anställer mig som städare, det säger jag på en gång. De kommer att få den sämsta städaren sen Hedenhös, eller någonsin kanske.
Vi kör på någonsin.