Spänningens vardag

Jag är rätt så skitig just nu. Knut har börjat med det spännande nya att spruta ut maten ur munnen när man precis har fått en tugga. Det är så roligt när mamma hoppar till av duschen och så blir det en massa prickar överallt som man kan peta på.
Eftersom jag allt som oftast har stickat på mig nu p.g.a. den totalt omotiverade kylan som råder så uppskattar jag inte detta tilltag då man inte kan tvätta stickat i vår tvättmaskin (man kan inte tvätta något alls faktiskt, mer om det senare). Så jag matar med förkläde sen några dagar tillbaka. Vilket fungerar bra på det stora hela, men det hindrar inte mat i hår, ansikte och på benen. Jag sitter således här nu med mat i hår, ansikte och på benen. Vem orkar torka bort? Vem har tid? Vem prioriterar.
Inte jag.
Det händer allt för ofta nuförtiden att jag kommer på att jag kanske borde kolla mig i spegeln och när jag gör det hittar jag de mest fantastiska saker i håret/ansiktet eller på benen.
Banan var det idag. Och lite broccoli. I pannan.
Bättre lite broccoli i pannan än mycket kräks i håret, som vi brukar säga.

Tvättmaskinen ja. Den är trasig. Lite som hissen. Den var spännande idag. Jag tryckte på knappen och hissen kom till våningen nedanför och öppnades.
Sen tryckte jag på knappen igen och då åkte den förbi min våning och landade på våningen ovanför, och öppnades. Sen tryckte jag igen och då kom den till våningen nedanför, eller om det var två våningar nedanför, och öppnades.
Jag började ana att det var lite av ett lotteri det här. Men eftersom den kom till olika våningar varje gång så tänkte jag att den ju borde komma till min någon gång. Sen att åka med den kanske en lite mer räddhågsen person inte hade givit sig på, men jag var ju tvungen eftersom jag p.g.a. mitt knä inte kan tänka på att asa ner vagnen för fyra våningar. Så kom hissen och jag tänkte att sannolikheten att jag i alla fall skulle komma någon liten våning ner borde väl vara rätt så stor eftersom det bara finns en våning ovanför oss och fyra nedanför. Lite nedåt borde jag komma. Kom jag bara till trean så vore det lite mer av ett lotteri att trycka igen... sannolikhetsläran som jag läste på gymnasiet kändes plötsligt väldigt relevant men ack så långt borta.
Nå. Hissen kom ner till bottenplan, men dörrarna öppnades inte. Jag mindes att jag varit med om detta förut och tryckte på dörröppnarknappen. Det gnisslade lite, och så öppnades dörrarna. Ut kom vi och solen sken.
Såatte.
Men det var tvättmaskinen.
Den är trasig ja. Den centrifugerar inte på det enda programmet som vi kan köra. Alla andra program stoppar och påstår sig vara färdiga innan den är tömd. Några gånger har vi öppnat och därmed fått en privat pool här på fjärde våningen. Känns väldigt exklusivt.
En Daniel kom instormandes här idag, petade på trumman, stängde luckan och öppnade den igen och sa att "den är ju elva år den här" och beställde en ny. Han var nog i lägenheten under färre än 120 sekunder och då hann han också telefonera samtidigt som han var här. Fascinerande.
Han skulle kolla om de hade någon i lager, men om de inte hade det var de tvungna att beställa en och då skulle det ta två-tre dagar att få den.
Styvt.
Men det är bra att det går så fort, för Knuts tvätthög växer alarmerande snabbt nu när han sprutäter, eller nu när vi håller efter golvrenheten så dåligt att han alltid blir skitig av att kräla omkring.

Idag har vi dock rått bot på en hel del av dessa rum. Jag har möblerat om litegrann och plötsligt råder det väldigt fin feng shui i Knuts rum och även vardagsrummet. Mitt och J:s sovrum tog jag hand om i förra veckan så plötsligt känns det ganska nice här i lägenheten. Bleve man av med badkaret också så vore det verkligen fint.

Vi har beställt en matta också, en matta att ha i hallen för att ha vagn och skor på. Det kommer att bli så fint så fint.
Kanske blir han lite mindre skitig då.
Man kan ju hoppas.