Kanske bara lite hittepå där i mitten

En gång för länge sedan, i det tidiga tjugotalet, eller om det var de sena tonåren, så minns jag att jag sa på en chat för att avsluta med en ovanligt efterhängsen kille "nej, nu ska jag gå och måla tånaglarna".
"Åh" replikerade han, "det är typiskt en sån tjej jag skulle vilja träffa".
Jag garvade läppen av mig där bakom min skärm och tackade för mig.
Typiskt en sån tjej. Pöh.
Jag är inte typiskt en sådan tjej. Men jag målar tånaglarna. Hade jag möjlighet skulle jag måla fingernaglarna också, men det är ett sådant sagolikt projekt som jag bara kan ta mig an när det är säkert att jag inte måste hantera Knut inom den närmsta halvtimmen, och när är det någonsin det?
Men jag tänker ändå att jag inte är en sådan som målar tånaglarna. Jag gör det ju, men jag har inte alla de här andra attributen. Blonderat hår, smink varje dag, lägger tusentals kronor på kläder, är allmänt hjärndöd och har bomullstussar mellan tårna när man målar.
Det sista stämmer i alla fall inte. Jag kisar och siktar och hoppas att det mesta nöts bort i duschen nästa gång.



Jag målade idag, eftersom jag ska gå till en distriktssköterska idag. Hon ska titta på min fot. Det är en mycket svår åkomma. Jag har väntat på akuten hela morgonen, men sen skickade de hem mig de kräken. Så nu får jag vänta till kl 13 och sen ska distriktssköterskan se om hon kan få ut den gigantiska frikkin TALLEN som kilat in sig under min hud under fotsulan.

Varför säger man "under fotsulan" förresten? I fotsulan hade väl varit bättre? Eller det kanske bara är jag som säger under. Så mycket för den lönen som svensklärare.

Jamen det var väl allt för nu.