I'm out... igen.

Suck suck suck. Mitt jobb.
Det var ett jobb ute i den "Interna rörligheten" för ett tag sedan som jag, inser jag nu, verkligen trodde att jag skulle ha en chans på. Det gällde elever på preparandåret, fd. IV samt "vanlig" undervisning på ett vanligt nationellt program. Anställde gjorde min gamla närmaste chef, en chef som jag alltid kom väldigt bra överens med och med vilken det alltid blev bra resultat av alla de slag.
IV har ju jag jobbat med under alla år jag varit lärare (sen 2006) så ja...
Men nu har ansökningstiden gått ut, förra måndagen gick den ut för att vara exakt, och jag har inte hört något alls. Jag vet av erfarenhet att de här "Tack för ditt intresse, men vi tyckte inte om dig"-breven/mailen brukar dröja ett tag och fram tills det att man får dem är det knäpptyst.
Lite som nu.
Jag brukar ALDRIG ta kontakt i sådana här situationer. Många säger åt mig att göra det när jag går omkring och undrar fem minuter efter att ansökningstiden har gått ut... men jag tycker att det känns både förmätet och dumt. Jag vill inte hålla på och jaga, om de tycker att jag är intressant så ringer de väl. Men samtidigt hör man talas om folk som ringde och får i örat "jamen kom in på intervju då kl 14", som om de som skulle anställa inte ans brytt sig om att titta på ansökningarna utan bara tar den som ringer.
Jag vet inte hur det är i det här fallet. Kommunen kanske vill anställa den som jobbat inom kommunen längst, de kanske har andra som har blivit lovade dessa tjänster men de måste ändå utlysa för formalians skull...

Det kanske är så som jag misstänker så ofta att jag egentligen suger på detta uppdrag eftersom jag aldrig någonsin kan få jobba med det som jag är utbildad till.

Jag är på det här "stället" i mitt huvud så himla ofta att jag verkligen borde börja lyssna på vad förnuftet säger mig.
Det handlar inte om några orättvisor, utan det handlar om att jag måste börja inse fakta.

Men vad ska jag göra istället?
Öppna en klädbutik? Gå i konkurs?
Franchise:a något? ICA? Pressbyrån?

Det är i alla fall klart att jag inte kan fortsätta såhär.

Det här inlägget har tagit ca två år att skriva. Knut har varit helgalen. Han har kräkts, bajsat, krupit efter katter till andra sidan lägenheten, dragit ner lådor från bokhyllan, krupit bort till skohyllan och kalasat på skor, kräkts lite mer samt klättrat på bokhyllan lite mer.

Man kanske skulle starta en förskola? Jag har ju en utbildning som är dubbelt så lång som de förskollärare har och de tjänar mer än jag gör nu, nyutexade (obs, jag har bara ett exempel på detta).
Eller så sätter jag mig i kassan på ICA och slutar ha så höga tankar om mig själv.

Ps. Jag mailade faktiskt rektorn, jag tänkte att det kunde vara ett fint mellanting... men ja. Det är som sagt länge sen ansökningstiden gick ut och annonsen låg före det ute i över en månad så det har funnits gott om tid att kolla på ansökningarna. Ds.