Som en hostande motor

Jag undrar vad de aktiva tycker om de här sportpanelerna och experterna som sitter i olika soffor och uttalar sig. Jag sitter nu och lyssnar med ett halvt öra på SVT:s sportpanel och undrar detta. Jag har ingenting emot SVT, nej nej nej nej. De som jobbar på SVT Sport är så jäkla proffsiga och bra. De förtjänar alla priser de fått. Men i den här panelen sitter personer som inte har något stort förtroendekapital hos mig. De sitter där och tycker och tänker om saker de inte har någon aning om.
De pratar om de timmar som Frida Hansdotter hade mellan åk ett och åk två nu i helgen. Som om de vet.
De vet inte alls, de kan inte veta. Att vara i ledning i åk ett i slalom och sen åka sist i åk två i slalom och att hantera det, det kan man inte veta hur det känns om man inte har varit där. Man kan inte ens nästan veta det, även om man är äldre än objektet i fråga.

Jag vet inte riktigt varför jag reagerat på detta, eftersom jag själv sitter och tycker en massa om sport och så... jag kanske är avundsjuk? Vad har de här nissarna gjort för att platsa där i soffan och prata om sport?

Själv platsar jag ingenstans och hör hemma ingenstans, förutom just här hemma. Går jag ut är jag en sån där jobbig som går omkring med vagn och tar plats, så helst ska jag ju inte gå ut.
Mitt jobb finns ju inte kvar, eller det finns, eller nej, det finns inte. I och med att jag gick på mammaledighet upphörde de behov som fanns av en speciallärare. Märkligt va?
Jobb på den nya skolan fanns inte för mig. Jobb någon annanstans verkar inte finnas heller.
Vem är det jag konkurrerar med? Är de de äldre som borde gå i pension? Nja... men man kan inte bara säga åt sv/his-lärarna att gå i pension, det måste gå över hela generationen och då har vi problem ute i samhället. Men jag behöver bara ett jobb. Ett enda. Det är vad jag har behövt sen jag tog min examen 2006. Ändå har jag haft tre stycken. Märkligt.

Jag är så otroligt, ofantligt less på allt det här som är kring lärare.
Jag är less på att det är helt jävla omöjligt att få ett fast jobb eftersom rektorer ofta kör riktiga fulingar (något som har förbjudits i och med det senaste avtalet, about effing time), jag är less på att det var och varannan dag talas om de olika sätten som lärare måste fotbilda och förbättre sig och lära sig och superlärare ska de ta intryck av och yada yada.
En enda gång den senaste tiden har jag sett någon liten flash om att REKTORERNA också behöver ta ansvar för de resultat som eleverna gör. Det handlar i nio fall av tio inte om lärare som är inkompetenta utan det handlar om rektorer som lägger på lärare femtusenmiljoner grejer att göra och sedan förväntar sig alla att läraren ska kunna behålla någon typ av kvalité i sin undervisning (ja, undervisning, inte lärmiljö, handledning eller lärande: UNDERVISNING). Lärarna åker på otroligt mycket stryk i medierna därför att folk verkar tro att det är något himla glassjobb. Sven-Åke i Gnesta sitter och muttrar vid byggkaffet att "de där lärarna, de har ju minsann sommarlov, sportlov, påsklov och friluftsdagar. En annan måste jobba 8-4 varje dag och har fem veckors semester".

Lärare har också fem veckors semester och denna måste man ta ut på sommaren. OCH de MÅSTE jobba 45 timmar per vecka. Det senare är inte några större problem eftersom de allra flesta lärarna jobbar mer än så varje vecka. Men så ser avtalet ut. 45 timmar per vecka och då tjänar man in ferie som kommer på sommaren. Denna ferie har också kringskurits, vet du om det Sven-Åke?
Det finns bara en, ibland två dagar kvar av höstlovet, man börjar minst en vecka före eleverna efter sommaren och jobbar minst en vecka längre än eleverna på våren.
Jag säger inte att det är någon himla sweatshop i Bangladesh detta, men jag önskar att alla de här vetarna visste vad de egentligen pratade om. Lite som sportpanelerna.