Doing it B'ellana style

Pjoskigt kan tyckas, det här med mitt knä. Jag kan ju gå. Jag kan stå. Jag kan inte springa, hoppa, böja på benen, sätta på, eller ta av mig skorna eller krypa omkring på golvet med Knut. Eller kan. Kan kan jag väl. Men det gör ont och det har gjort ont i fem dagar nu. Dunkar gör det, i stilla läge, trots att jag har suttit jättelänge och vilat.
Vad är egentligen poängen med det här?
Just nu sitter jag och väntar på att någon "handläggare" (hej automatisk, standardiserad telefondator) från vårdcentralen ska ringa upp.
Vi får se vad det blir av det, jag misstänker att det bara blir "sluta fjompa dig och vänta i tre veckor" eller nåt...
Lite störigt är det att ont när man hanterar lill-Knut.

Jobbigt det här med min knäfobi.
Jag vill ju helst inte se knän, röra vid knän, känna knän och deras knäppningar och jag TÅL inte när någon annan tar på mina knän och grejar med dem. Flytta knäskålar, då kräks jag nästan.
Jag hoppas att jag får komma till en Star Trek-doktor som alltid har en liten mojäng bara, 20 cm från kroppen, som diagnosticerar allting.