Några reflektioner

Alltså det här samtalet igår från KK.
Varför skulle den här tjommen ringa mig egentligen om han bara utförde ett sekreteraruppdrag? Varför ska man slösa en läkare på något sådant?
Jag hade ju förstått om han läst min journal, tittat på bilderna, satt sig in i fallet och sedan ringt och vi kunde ha en upplyst diskussion om operera/inte operera.
Nu var det mest bara vemsomhelst egentligen som ringde för att berätta att han pratat med en kollega. Det som hade sagts dem emellan verkar bara vara "hon här har en cysta, ring henne om operation".
Sen fyllde han i blanksen själv och så blev det detta proffsiga resultat.

Nu återstår ju frågan: vill jag bli opererad på detta ställe? Fint och fancy och rent och nytt är det ju, men alla pengar verkar ha gått till golvklinkers i den obemannade receptionen och inte så mycket till personal. Vilka vill jobba kvar på ett sådant ställe? De bästa kirurgerna?

Sen det här med att ligga kvar ett dygn. Wtf?
Varför ska jag ligga kvar så jävla länge? Herregud så otroligt segt. Jag kommer ju att sakna ihjäl mig efter Knut och J samt dö tråkdöden.

Jaja.

Knut håller på att migrera över golvet, han har gjort en imponerande resa.
Just nu håller han på och välter inredningen, mer precist en pall, över sig själv. Den där pallen är inte så tung så jag tänker att det kan vara ett bra sätt att lära sig vara lite försiktig.

Äh, jag får väl ta hand om det här nu då.