Dålig kattmamma.

Knuten är totalklängig idag. Enligt J som hade morgonpasset när jag var på ett ärende var han så lätt så. Han bara låg i sin hörna och pysslade med sina leksaker. Det har han tagit igen med råge sen. Kläng, kläng, kläng, gnäll, gnäll, gnäll, skrik, skrik och gråt. Jag har lagt honom, men han sov bara i en halvtimme. Sen vaknade han och var gnälligheten personifierad. Vi försökte leka och pyssla men till slut brast det för honom och han bara skrek och grät. Jag har inte kunnat gå på toa på jagvetintehurlänge.
Till slut kunde jag lägga honom igen, förhoppningsvis sover han en liten stund nu.
Puh, tänkte jag. Nu behöver jag inte ha någon klättrande på mig på ett tag.
Men då ser ju Selma sin chans och kommer direkt och börjar klättra...
Förlåt förlåt mjuka lilla Melman, men jag måste bara få vara ifred en liten sekund.
Kattsamvetet!