Snurrigt

Jaha, J hävdar att han inte hör Knuts skratt på den där filmen (eller vad man ska kalla den) men jag tycker att det är hur tydligt som helst. Men jaja. Det blir väl fler tillfällen.
Jag gungar honom, det tyckte han tydligen var hur kul som helst imorse.

Idag har jag varit hos farbror doktorn. Han som behandlar området, men inte sjukdomen.
Han skrev ut en medusin, en ny, som jag får testa trots att jag ammar.
Jag har ju en annan doktor, hon som behandlar sjukdomen men inte området... henne har jag inte så mycket hjälp av. Jag vet inte vem som jag tycker gör fel i den här kafkahistorien... jag är nog böjd åt den andra läkaren ändå. Man kan ju förstå att den första läkaren är expert på ett visst område, men om man som jag är superovanlig med en sjukdom som man vanligen inte har där så är det nog så att han inte har så mycket koll på den där sjukdomen.
Hon däremot, hon borde kunna behandla sjukdomen oavsett var den manifesterar sig. Det tycker jag bestämt.
Men det skiter hon i. Hon satt där på sin runda pall och sa det om och om igen, att det där är inte hennes område, nej nej nej.
Sen gick hon på en konferens och ringde upp mig helt oförhappandes och sa att hon hade varit på en konferens och tänkt att jag kanske skulle till en tredje sorts läkare, bara som ett tips.
Det var ju helt fantastiskt, det må man ju säga. Helt oombedd tänkte hon på mig, inte ens i anslutning till någon tid hos henne eller nåt...
Så båda är säkert jättesnälla och bra och så... men jag önskar mig en dr House som kunde allt om alla områden och alla sjukdomar. Men det är nog för mycket begärt ja.

Ja, jag vet inte jag.
Vi får väl se vad den nya medusinen säger.
Det är lustigt det här vad man får och inte får ta.
När jag var gravid vågade jag inte ta min medicin som jag har fått utskrivet av den andra läkaren. Jag behövde verkligen men vågade inte. Så hade jag en läkartid på mvc och den läkaren sa att fan heller, den får du inte ta.
Nähe.
Sen hade jag en telefontid med den här kvinnliga läkaren och bara apropå ingenting nämnde jag att "den fick jag ju inte ta". Hon var helt oförstående. Det var väl klart att jag fick, i så små mängder som jag tog var det inga som helst problem.
Jaha. Vem skulle jag tro på då, undrade jag.
Hon beklagade att läkare inte var ense, men hon kunde bara understryka att hon jobbade med denna medicin varje dag.
"Han jobbar ju med gravida?" frågade jag, och hon kontrade med att det gjorde hon också, ibland.
Så jaha.
Vidare har jag ju fått veta att jag inte får ta samma medicin när jag ammar, från typ alla jag pratade med på BB. Nu nämnde jag också det i förbifarten, att den får jag ju inte ta.
Jo, fan, klart jag får ta den. Återigen.

Jamen jaha jaha.

Kan vi inte bara komma överens om att vi skriver det som gäller i bipackssedeln och sen är alla läkare överens om att det är dess restriktioner man ska följa?
Jaså inte det nej.
Nej.