Jaha. Idag är det dag tre av de tre dagar som ev. framtida arbetsgivare ska ringa från den nya skolan som ska bli nu när den skolan jag jobbar på ska slås ihop med två andra.
Det finns några saker jag tycker om detta.
1. Över 200 pers hade sökt, de ska tillsätta lite drygt 70 lärartjänster och de gav sig själva tre dagar att ringa på.
De här tre dagarna måste ju rymma både genomgång av ansökningar samt kontaktförsök, annars hade det väl bara varit en dag. Ansökningstiden gick ut på måndag den 29:e. Jag trodde att de skulle använda lovet till att kolla igenom ansökningarna, eftersom de ändå inte har någon pågående verksamhet då... men det verkar inte så nej. Eller så gjorde de det, men det tog så lång tid. Skitsamma. Det verkar i vilket fall snålt med dessa tre dagar och det verkar dumt att gå ut och dyrt och heligt lova att det är under dessa tre dagar det ska ske. Men nu har de sagt det, och då tänker jag ta fasta på det. Ty jag tar fasta på saker som folk avtalar, lovar och informerar om. Jag har kanske något fel i huvudet, men sån är jag. Därför blir jag störd när avtal inte följs eller löften inte hålls.
Nå.
2. Jag har inte fått någon påringning under dag ett eller dag två, halva dag tre har nu gått och inte då heller. Jag är rätt van sådana här procedurer. Jag har säkert sökt över 150 lärarjobb, jag har fått exakt noll av dem som jag har sökt. Däremot har jag fått andra jobb, för att jag har känt nån som har känt nån. Men det här betyder ju att jag nu har synnerligen överväldigande bevis för att jag gör något fundamentalt fel när jag söker jobb. Jag vet inte vad det är... men det tar emot att börja läsa lathundar och anpassa sig till sånt crap. Om mitt sätt att skriva, om min cv inte duger så blir det svårt, för jag är ju den jag är, det är därför min ansökan är som den är.
Det är f.ö. inget särskilt med den. Det vanliga kitet består den av, cv, personligt brev, referenser och sånt blaj. Det personliga brevet är skrivet på perfekt svenska, det vore ju konstigt annars när jag nu är en svensklärare. CV:t innehåller så herrans massa högskole/universitetspoäng att man blir alldeles snurrig.
Mitt födelsedatum kanske är boven i dramat. Är jag för ung? Eller för gammal? Eller för mycket i barnafödarålder?
I vilket fall som helst: det ska bli spännande att nu se var Malmö stad vill göra av mig och alla de 140 andra fastanställda som inte kommer att få jobb på den nya skolan. Jag hoppas att en stor del av dem är sådana som jobbar på andra skolor inom förvaltningen som inte ska läggas ner... det är lite småstressande även för mig om jag vet att vi är ca 140 stycken som konkurrerar om lärarjobb inom gymnasieverksamheten i denna kommun. I allra sista fall skulle de säga upp... men först vill de ge särskild avtalspension och lite sådana grejer innan de börjar sparka 30-åriga behöriga gymnasielärare.
Skräcken vore att bli erbjuden 20% här, 20% där, 40% här och 15% där och de sista 5% får man ingen sysselsättning... eller att bara ha någon utfyllnadsroll, som egentligen inte kräver någon kompetens.
Voj voj voj, vad ska det bli av mig?
Man kan nog lugnt säga att det var the mother of all misstag jag begick när jag utbildade mig till lärare.
Nu då?
Utmärkt sammanfattning av SR
2 månader sedan
2 kommentarer:
Ja, suck. Min telefon är också tyst. Väldigt tyst...
/K
Fast det är nog tur för de elever du har haft att du gjorde det.
Skicka en kommentar