Man kan inte längre gå ut med Knut. Han bara korvar sig och böjer sig som om han utövade yoga. Sen skriker han ju förstås. Hur mycket som helst. Tidigare har det räckt att lägga honom till bröstet så tystnar han, men nu skriker han sig helt fördärvad. Sen, efter vad som känns som tre decennier, bara slutar han och tar tummen eller bröstet.
När han håller på sådär tänker jag att det kanske är skitsamma att jag håller på med amningen - om det inte ens har en tröstande effekt...
Björnen (selen) funkar inte heller längre. Tidigare har man i alla fall alltid haft den att tillgå, men nu funkar den inte.
Knut skriker jävligt mycket och vi har inget foolproof-sätt att lösa det på.
Man läser dela tiden att "det kan kännas som om detta kommer att vara för evigt men kom ihåg att det bara är en fas". Det känns inte så nu. Det känns som om det kommer att vara såhär ALLTID och att ett sammanbrott är nära.
Eller i alla fall slut på amning.
Imorrn är det babysim och på torsdag vaccination. Det lär bli en festlig tid framöver.
Location:Ystadsgatan,Malmö,Sverige
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar