onsdag 3 oktober 2012

Svada

Alltså sammanbrottet. Här kommer det och enda anledningen till att jag kan skriva det är för att jag har Knut i Björnen.
De senaste tusen dagarna har man - när läget ät ätet men inte sovet kunna bara klä på Knut, lägga honom i vagnen och gå ut. Han tystnar i hissen och somnar ute på gatan. Han somnade nu efter amning kl 12. Så jag la honom och tänkte att yes, nu kan jag kanske kalasa på en av mina skitäckliga soppor. Upphällt, micro men så vaknade Knut. Jaha, tänkte jag. Jag tar honom i vagnen då. Jag hällde i mig en del av den fortfarande kalla soppan eftersom Knut inte tyckte att det gick snabbt nog med skeden. Äckligt som fan. Ner med Knut i vagnen. Han skrek och skrek. Ut på gatan. Skrik skrik. Jag tänkte prova att gå till Ica och köpa kattmat och kanske en drickyoghurt men det gick inte. Varv efter varv runt huset. Skrik skrik. Jag tog upp honom. Tyst. La ner. Skrik skrik. Jag kunde inte ta honom i selen för den jackan jag har tillåter inte det. Vi har i typ tre veckor pratat om att ta upp mina normala jackor från källaren men jag kan inte göra det eftersom jag är invalid och lådorna är helt omöjliga att hitta bland och alla jackor vi inte använder måste vara i källaren så vi kan ha space i garderoberna. Men så gick jag ändå ner en dag, men klarade bara att få ner en låda från berget och det var inte rätt och de andra kan jag ju inte rubba. Så jag fick ju ge upp och gå in igen. Det har inte hänt sen han var tre veckor. Väl hemma skriker och skriker och skriker och skriker han. Ingenting funkar. Inte mat, inte blöja, inte bära, inte rapa och ABSOLUT INTE LIGGA PÅ RYGG ÄR DU DUM I HUVET HUR KAN DU ENS FÖRESLÅ EN SÅN GREJ MAMMJÄVEL?
Så jag tar tempen. Termometern krånglar. Jag funderar allvarligt på att slänga den allt jag fan kan åt helvete. Men besinnar mig. Jag tar Knut från axeln, tittar på honom och säger "vad ÄR DET?" Då ser han så sorgsen ut att jag vill dö. Vafan vill han?
Jag skulle fan kunna nita vem sin helst just nu men det kan jag inte eftersom jag bär Knut i selen och orkar knappt det än mindre att nita nån.
Hade kärringen son tyckte att jag skulle snygga till mig dykt upp nu hade jag nog hamnat hos farbror blå snabbare än kvickt.
Om någon av er som läser detta i hemlighet tycker att jag SKA snygga till mig så kan jag inte nog understryka att ingen jävel förutom Knut är perfekt. Koncentrera ni er på ert egna.
Och om någon så mycket som drar på munnen åt detta så ska ni få se på fan. Och kommentera fan inte stavfel för jag skriver med iPhonen, buggjäveln, och har varken TID ELLER LUST ATT KORTEKTURLÄSA.
Helvete.



Location:Falkenbergsgatan,Malmö,Sverige

1 kommentar:

Yster sa...

Sjung. Det lugnar både mamman och bebben, bär och sjung. Han kan ju bara känna sig upprörd han växer massor, lär sig nya saker, grejar. Ibland blir han kanske lite överväldigad bara :-)