Analysen

Jag har fått ett utdraget sammanbrott idag. Det hela varade i kanske en och en halv timme med lite highs and lows.
Jag är väldigt medveten om vad som är orsaken:
1. Knut skrek i en halvtimme utan att NÅGONTING hjälpte. Inte ens det magiska, brösten, funkade. Han bara skrek och skrek. Sjukt jobbigt. Stressen i den situationen är fan den värsta stressen jag någonsin upplevt. Det kanske inte låter som så mycket, men prova, inklusive alla hormoner.
2. Jag kräver av mig själv att jag ska klara allt jag gör på första försöket. Visst låter det absurt? Tråkigt nog är det helt sant. Klarar jag inte grejer på första försöket blir jag helt galen. Det hjälper inte att jag bor ihop med en sådan där person som bara klarar allting, en sån som är fingerfärdig och skicklig och som kan jonglera en fotboll femtio gånger utan att ha gjort det förut en enda gång.
Jag skämtar inte.
Jag inser ju att det är helt ohållbart och jag klarar mig oftast från att bryta ihop, men så hade jag ju det där förspelet dikt an.
3. Förut jobbade jag. Då kände jag mig nyttig, redig och uppskattad. Nu är det inte så. Jag känner mig som om jag har näsan precis ovanför vattenytan och ganska mycket som om jag inte fan vet vad jag gör. Jag tänkte förut på saker som jag borde veta, faktagrejer om barn. Jag kan inget sånt. Jag läser in mig på den månad som stundar och skiter i resten för nu. Jag har ingen aning om när man slutar med blöja t.ex.
Det borde jag antagligen veta, men som den bluff jag är vet jag inte. Det kommer att dyka upp när jag kommer dit i min läsning och lärning.

Men så har vi ju en annan grej som jag kom att tänka på förut, när jag funderade på varför jag är redo för snaran bara för att jag inte kan dra upp en dragkedjejävel.
Tänk dig att du jobbat i charken. Du och några andra har varit ansvariga för en särskild typ av korv. Den här korven är en känslig sak och du har tillsammans med de andra i din avdelning tagit fram den metod som ni i er professionalitet bedömer är det bästa sättet för den här korven att komma till sin rätt. En särskild metod att skära upp den och slå in den och ett särskilt material att slå in den i. Du och dina kollegor kostar såklart lön, materialet kostar lön och metoden tar lite längre tid och kostar därför också pengar, men det viktigaste för dig är att korven ska komma till sin rätt och inte förfaras.
Det finns till och med en lag som säger att den här korven behöver a, b och c och dessutom din professionalitet för att klara sig, den SKA ha det här.
Men så slutar du, och alla dina arbetskamrater på avdelningen. Till din fasa får du veta att din chef har bestämt sig för att skrota alla rekommendationer som du lämnat efter dig. Det framtagna materialet struntas det blankt i, liksom alla metoder. Din chef bedömer att hon/han vet bäst och därför blir det så. Pengar sparas och lagar bryts, korven blir åt helvete smaklös och måste kasseras... men det spelar ingen roll för din chef. Orsaken är chefens åsikt: "jag tycker inte att vi ska satsa på sådana korvar".
Då känns det inte så jävla fint det jobb man har lagt ner, för då börjar man tänka att man kanske har varit ett waste of space de senaste åren?

Jag har för jävla mycket navelskådningstid. Jag kommer att komma ut på andra sidan av den här mammaledigheten antingen som ett skal och ett vrak eller som en redig jävel.
Vi får se.

Hälsn. /Waste of space.