Om att vara smart

Nu när jag har Knut, känner honom och vet hur det är så skulle jag aldrig kunna tänka någonting dåligt om att ha barn. Länge i min fagra ungdom tyckte jag att det var mest bara dåligt för karriär och frihet och sånt. Men Shit så galet. Vilken simultanförmåga man får. Vilket tålamod. Vilken totalt osjälvisk inställning till livet. Och då har jag bara ett minibarn. Tänk de som har fler. Alla dessa förmågor ökar i paritet med antalet barn tror jag.
En mycket bättre person på jobbet jämfört med förut, tror jag att jag blir.
Så tänker jag på de här grejerna och kommer att tänka på vad min chef sa när jag berättade att jag väntade barn:

"Det var ju inte så smart"

Så sa hon. Själv mor till en gosse (31 år och vaktmästare på den skola där hon är chef)

När jag tittar på Knut och tänker att det inte skulle vara så smart att ja honom i mitt liv... Då vill jag nita någon.

Vilken typ av arbetsledare säger så till sin personal?

En kvinna till en annan: "Det var ju inte så smart".
Vad menade hon? Jag vet inte. Antingen att det inte var så smart för mina egna karriärsteg eller så menade hon att det ställde till det för henne och skolan.
I det första fallet... Näe, inte troligt att det var osjälviskt menat.
Det andra fallet: förlåt?




Skulle det inte vara smart att ha han här? Det smartaste jag fantamig någonsin gjort.

Location:Falkenbergsgatan,Malmö,Sverige