Jo tjena. Jag har fortfarande nackspärr. Dagen har klarats med panodil och lite sömn och mycket Knutavlastning. Det släpper dock inte så imorrn får jag återigen ringa Yvonne, sjukgymnasten, och dra igång akupunkturkarusellen.
Jävla BAJS vad jag är less på att ha ont på olika ställen. Tillräckligt ont för att varje moment ska vara störande. I vardagen alltså. Alla moment. Hela tiden. Fasiken vad jag vill bli stark igen. Jag var det förut. Hösten 2009 var jag nog som starkast. Sanna mina ord dock, jag ska bli en stark löpare. Mitt första mål är att klara att ta löpsteg under en kvart. Det är stort för en som för inte så länge sedan på riktigt var tvungen att kolla viktgränsen på hissar.
Jag är borttagen från personalmailinglistan på jobbet. Det är inte utan att det känns lite trist, men jag får fokusera på det roliga i att jag kommer att ha ett nytt grymt jobb om ett år. Det bestämmer jag.
Idag har Knut varit mest arg på mig, förutom när jag dukat fram. Pappa däremot har varit alla tiders. Det blir så kanske fr. o. m. nu.
Jag kan dela med mig lite.
Inlägg
1 kommentar:
Lilla mysing!
Skicka en kommentar