Knut är ju då med i en vacconationsstudie. Det var lite svårt att fatta beslutet och J var väldigt metodisk med en för- och emotlista. Jag stirrade mig mest blind på att han skulle bli tvungen att få blodprov taget. Men fördelarna övervägde så igår var vi på sjukhuset i en konstig nergången korridor halva dagen. Det var frågeformulär, emlasalva under en timme, blodprov (gick på första försöket) sen uthämtning av det hemliga vaccinet (antingen ett märke eller ett annat, dubbelblint), hålla Knut (J) och så en sköterska som inte kunde svenska som stack först vänster ben, sen höger ben (jag stod bakom och svalde ner gråten) och sen något att dricka som Knut tyckte var gott.
Sen fick vi stanna i ytterligare förtio minuter för att kolla om Knut mådde bra. Han somnade ganska direkt efter att han lugnat ner sig.
Med oss fick vi termometer, en särskild linjal att mäta svullnad och rodnad med och en detaljerad dagbok som vi ska fylla i temp, svullnad, rodnad, kräkning, dåsighet, humör, övriga mediciner och allt annat grejs som händer i två veckor efter vaccinationstillfället.
Knuts reaktion då. Han var ledsen och trött igår. När han var vaken åt han och om jag provade att lägga honom ifrån mig blev han ifrån sig. Det gick inte. Således satt jag totalt fast ty J jobbade och tränade igår.
Men Knut har inte haft någon feber alls, han har ingen svullnad eller rodnad och inte ont. Om något är han (sen uppvaknande igår kväll) himla glad. Hungrig och glad. Vanliga Knut. Mycket lättad är jag. Han är så stark lilla Knut. Först klarade han en monsterförlossning och sen ett vaccin där "alla de andra" fått feber.
SuperKnut!
Inlägg
1 kommentar:
Lilla gubben!
Skicka en kommentar