Kära dagbok

Igår provade jag att ligga på mage. Det gick bra. Det var första gången på jagvetintehurlänge. Jag tror att senaste gången jag låg på mage var när jag testade när vi var på Teneriffa över nyår och då kunde jag konstatera att det inte kändes ok. Så man kan säga att jag låg på mage för första gången detta år, igår den 30 augusti.
Igår provade jag också att ta mig upp från ovan nämnda ställning. Det gick inte bra.
Har ni testat att ta er upp från magliggande tillstånd utan att använda rygg- eller magmusklerna? Jag har nämligen inga sådana. Jag försökte först att göra en sådan där omvänd situp, ni vet då man böjer upp huvud och nacke genom att böja ryggen "uppåt"? Det gick inte på en fläck. Inte en millimeter kunde jag rubba mig i den riktningen. Det var till och med på den nivån att jag blev trött i ryggen av att bara ligga på mage.
Plötsligt kan jag relatera väldigt mycket till Knuts strävan på mage. Plötsligt inser jag att även jag måste ligga på en fäll och trycka mig framåt med spretiga tår tills jag lär mig att krypa. För att dra upp benen under mig samtidigt som jag hivade mig upp på armarna var lika omöjligt det. Jag vet inte om det var för att benen var för tjocka, armarna för svaga eller sängen för mjuk, men hur jag än försökte så gick det inte. Det kändes på något sätt som om något saknades i kärnan i kroppen, jag kunde inte ta i liksom, det fanns ingenting att ta spjärn ifrån i torson.
Apropå torson. Här kommer en bild på Turning Torso. Det gillar min syster.