Idag ska vi åka till Falkenberg. Det ska bli livat. En dålig grej som hänt den senaste tiden är att jag blivit så räddhågsen av mig. Att bara åka bil gör mig lite lätt nervös i magen och tanken på att något skulle kunna hända känns mycket verklig.
Risken är väl varken större eller mindre nu jämfört med förut, fattar jag ju, men ändå.
Kära nån då.
Utmärkt sammanfattning av SR
2 månader sedan
Inlägg
2 kommentarer:
Helt normalt! Jag var rädd för rulltrappor när jag var färsk mamma. Alltså, för att åka i dem med vagnen. Botade mig själv genom att dra till Globen Centrum en förmiddag när det inte var så mkt folk där. Och så åkte jag rulltrappa. Upp och ner, upp och ner. Nu klarar jag det, även om jag hellre väljer hiss om det finns. :) man är så rädd om de små, fina. Klart du också är rädd om fine Knut! Ska ni ha dop eller namngivningsceremoni, förresten?
Håller med Caisa, helt normalt och superbra att du faktiskt är ute och åker. Oro i ny livssitustion (inklusive hormoner och sömnbrist) - naturlig reaktion.
Om du däremot börjar isolera sig osv, då är det något knas. Då tänker jag ringa på din dörr men jag tror inte att det blir aktuellt för du reder dig så bra.
Skicka en kommentar