Bitsk mamma

Jamen god förmiddag då. Nu har jag kommit upp och ätit lite frukost och lilla Knut har lekt med en katt han har fått av morbror Daniel och allt är frid och fröjd för ingen bråkar med sopor.
Eller annat.

Häromnatten vaknade jag klockan tre av ett jävla oväsen utanför på gatan. Några snorslynglar i storlek 17-årsåldern (såg det ut som) hade på något sätt kommit över en stor vräkig Audi i modell skitdyr. Denna hade också en bilstereo som inte gick av för hackor tydligen. Det ljud den kunde producera ville de att hela nejden skulle höra och det fick vi också göra. Så jag stapplade upp, stel som en pinne och blek som ett åkerspöke och stirrade stint på de små jävlarna genom fönstret. Högaktningsfullt kan tänkas, sket de i mig. De bara fortsatte med sina dumheter. Då och då tystnade musiken, men det berodde mest på att någon av slynglarna provkörde bilen i en jävla fart samtidigt som resten stod nere på gatan och skrek "han kör fast han är full, han är ju full" och sen garvade sina små fjuniga läppar av sig.
Så jag ringde polisen. Här accepteras inte att slynglar kommer och ska störa Knut. Han vaknar och vill ha mat kl 04.50, inte kl 03.00, det blir fel.
Polisen jag pratade med lyssnade uppmärksamt, skrev ner det jag sa, kopplade mig till sambandscentralen och tio minuter senare gav jag upp och la på, eftersom jag tror att hon kopplat bort mig.
Det kom ingen polis och ingen ringde upp. Om de hade brytt sig om det hela så hade de kunnat fått en del av registreringsnumret och höra vart de skulle köra, för det gastade de innan de sju pers knökade in sig i bilen och burnade iväg.
Kan tänkas kan tänkas att bilen inte var deras, kan tänkas att de inte fick köra den ens med lov från ägaren och kan tänkas att de skulle köra till andra ställen där de störde skiten ur sovande människor.

Tråkigt att polisen inte kom, ingen annan verkar ju uppfostra dessa små liv.