Jag är inte särskilt pryd, det ska gudarna veta. Men det finns vissa ting jag bara inte kan med och det är oftast sådant som har med bajs och prutt att göra.
Somliga vill kärleksfullt kalla sina barn för någonting-fis eller någonting-prutt. Det går inte för mig. Jag tycker inte att det är så himla särskilt trevligt, det sticker i ögonen på mig och det verkar ju framför allt vara mitt problem ty jag vet bara en annan person som tycker på detta sätt i hela världen. I och för sig har jag inte pratat med alla jag känner om det, men några, och oftast får jag mothugg om att jag är fjantig.
Annat grejs som jag inte skulle vilja prata så mycket om är barns bajs, och då företrädesvis mitt eget barns bajs. När barnet i fråga är ett spädbarn är det kanske det enda som händer och det enda som indikerar på måendet, så kanske då. Vi får se. Men inte sen, om det inte har medicinska skäl.
En av bloggarna som jag följer har en dotter som häromnatten bajsade på sig. Hon är åtta år gammal denna dotter om jag minns rätt. Jag vet detta för att modern skrev om det i sin blogg (inte åldern alltså utan missödet).
Då måste jag nog genomgå en ganska stor prydhetsförändring för att kunna skriva en sådan sak. Men det kanske bara är jag.
Jag skulle inte gilla tanken på att mitt barns klasskamraters föräldrar eller andra vuxna läste det, berättade det för sina barn som sen retade mitt barn.
Men ja. Vi är alla olika.
Utmärkt sammanfattning av SR
2 månader sedan
Inlägg
6 kommentarer:
Alla är inte olika. Jag är lika som du i det här fallet.
Lägg till mig. Mitt i prick på att kalla folk för något som kan associeras till fekalier. Kan det vara dialektalt?
Okej.
Mina barn är mitt uppe i kiss- och bajsåldern och använder ord som kiss, bajs, prutt och fis väldigt frekvent. Det tycker att dessa ord är fantastiskt roliga och skrattar så att de kiknar var gång någon yttrar t ex 'prutt'. En av deras favoritlåtar är "Ketchup ska prutta" och två favoritböcker är "Bajsboken" av Pernilla Stalfelt och "Det var det fräckaste" (om en mullvard som har bajs på huvudet) av Werner Holzwarth. Alla fantastiskt roliga.
Ett erkännande: jag kallar mina små grabbar saker som slutar på både prutt och fis. Deras ögon lyser av förtjusning och de fnissar hysteriskt. Personligen tycker jag att det är en gigantisk skillnad på att säga 'prutt' m.m. när man skojar och busar, eller kärleksfullt kallar sitt barn 'min lille snutteprutt', än att i detalj beskriva något verkligt.
Så. Ja, jag tycker bajs och kiss är äckligt att prata om när det gäller vad större barn har i blöjan eller har gjort på toaletten. Än värre är det när vuxna människor beskriver något magproblem av något slag, konsistens och lukt. Jag skulle ha det riktigt svårt att jobba inom sjukvården med patienter som behöver blöja. (Tack för att det finns de som gör detta i stället för mig - fantastiska människor!)
Visst är det väl ändå en skillnad på bajs och bajs?
:) K
Jag har funderat vidare på min teori, högst ovetenskapligt gissar jag på att -fis och -prutt är något västsvenskt, kanske skånskt eller till och med danskt? Trots att jag bott häromkring i över tio år studsar det till i mina uppländska öron över ovana uttryck.
K: jag är medveten om att folk som jag respekterar mycket högt använder sig av detta suffix när de kärleksfullt talar om eller till sina små telningar. Jag liksom S studsar till bara... men S: jag vet att folk från Gävle också använder sig av det, men det kanske är ett isolerat fall. Fast nu när jag tänker på det har Umeåfolk också sagt det.
Jag tror att det är med vilka ord man vuxit upp.
Nåväl.
Vi kallar lille Frank för "nakenfisen" när han kryper runt naken hemma. Låter gulligt tycker vi! Men alla är vi olika. Har också varit rätt pryd om bajs och sånt men det ändrades rätt snabbt efter lillkotten kom. Plötsligt gick jag på stan med en annan mamma och diskuterade blöjor och bajs och hur ofta och hur mycket och hej och hå. Det kändes inte ens konstigt. :)
Skicka en kommentar