Hatleverans

Till dig som orsakade smällen som väckte mig kl 4.48: Jag hoppas att du får en JÄVLIGT DÅLIG DAG, ELLER VAD SÄGS OM EN JÄVLIGT DÅLIG VECKA?
Jag vaknade ju såklart, ur ganska djup och trevlig sömn. Sen kunde jag ju inte somna om. Såklart. Jag var ju täppt i näsan, sängen knarrade, gardinen glipade så att jag hade dödsljus rakt i ansiktet, det gjorde ju ont överallt och jag fick ligga blickstilla för att inte Selma skulle märka att jag var vaken och börja trampa på mig, väckarklockan, peta ner saker från nattygsbordet och så vidare.
Så sen tio i fem har jag inte sovit. Nu är klockan fem över sju. Om tio minuter ska jag gå till bussen och kommer således att vara på jobbet vid sådan tid att jag med gott samvete kan gå hem halv fyra.
Då ska jag sova, sen när jag kommit hem.

En spännande ny utmaning stod inför mig imorse: att sätta på sig kläderna. Jag har ett tag märkt att det har varit lite problem att få på sig trosorna. Jag vet inte exakt hur man gör, sånt gör man ju bara utan att tänka på mekaniken bakom. Men att börja med att dra upp något från fotnivå har visat sig vara mer och mer skitsvårt och imorse, när jag skulle dra på mig megaelastiska tightsen gick det fan inte bra. Foten hamnade på tvären så att det inte gick att bara dra upp dem. Jag fick sätta mig och lirka cm för cm under tiden jag fick finna mig i att inte andas så mycket (och Plutten antagligen i att ha det jäkligt trångt). Efter vad som kändes som en onödigt lång evighet hade jag på mig tightsen och konstaterade roat att det är alltså fem veckor kvar. Jag ska i alla fall klä på mig varje dag i fem veckor till, det här kommer att bli sjukt kul.

När den här dagen är avklarad har jag bara tisdag, torsdag och fredag kvar att jobba denna vecka.