Godmorgon fredag

Jag hämtar mig inte lika bra som jag gjorde förr från sömnlösa nätter. Då var man lite trött, gäspade lite men sen kom man in i andra andningen och kände inte av det förrän på eftermiddagen. Men inte nu. Nu är jag svårt drabbad av Brainpool-ögon och det verkar inte lägga sig i första laget.
Klockan tre-nåt vaknade jag av att jag inte kunde andas. Jag fick gå upp och spraya nässpray, trots att jag vet att man egentligen inte ska använda det när man är preggo, trots att det är en sådan sort som går bra att använda för preggosar. Men jag skiter högaktningsfullt i det för jag gillar skitmycket att andas och om man inte kan andas för att någon trycker på nerifrån så ini.. och något annat täpper till näsan, då skiter jag i rekommendationer. Antingen det, eller så får någon göra en trakeotomi på mig.
Nå.
Folk på min arbetsplats vet väldigt lite om detta såklart. Det är bara de närmaste som dag efter dag får rapporter om hur bra eller dåligt jag sovit och hur jag mår rent allmänt. Alla andra ser mig bara och drar sina egna slutsatser, utifrån det estetiska intrycket.
Jag fick ett litet smakprov på dessa slutsatser igår när en (välmenande) kollega gjorde klart att de pratat om mig "väldigt mycket" och konstaterat att vissa som är i min situation bara glassar sig igenom alltihopa medan andra har det så himla jobbigt och så himla många krämpor.
Hänvisning till mig då alltså.
Och då vet ungefär ingen om statusen på mina foglossningar, huruvida jag drabbats av klåda, om brösten gör ont, hur mina fötter och händer mår, om jag har ont i huvudet, nivån på mitt blodtryck, hur jag sover, om jag ser i kors, hur övriga ligament beter sig, om jag har sura uppstötningar, om jag mår illa, om jag kan äta eller andas... inget av detta är något jag säger till folk och jag kan säga att i 99% av fallen så är jag väldigt lyckligt lottad. Det enda som stör mig ganska mycket är andningen och svullnaden. Men jag har ju inte ont någonstans. Men det de som pratat "ganska mycket" om mig har baserat dina uttalanden om är det de ser, nämligen att magen är stor.
Det är lite störande faktiskt, att folk sitter runt ett bord och tycker synd om mig baserat på hur jag ser ut bara. Jag förstår att det är i all välmening men av någon anledning vill jag inte bli ömkad förrän det finns skäl. Är det väldigt knasigt?