Det är en tisdag

Jag har just sett ett program om hording. Det var verkligen ingenting på tv och eftersom jag är SÅ BRA på att slappa så gör jag ju just det. Så jag kollade på tv3play och det enda som kunde kollas på var detta program, som var skitdåligt.
Jag höll på att stänga av flera gånger men eftersom jag halvsov var det skönare att inte röra sig.
Men vafan.
Det var alltså folk som fyllde sina hem till bredden från golv till tak med crap, år, efter år, efter år, efter år.
Jag ville bara sätta eld på båda personernas hus... men man fattar ju att detta är en diagnos som måste behandlas psykologiskt.

Eller så blåser man bara ut skiten och behandlar traumat som det skapar.
Och låter det inte gå så långt igen genom ytterligare behandling.

Kära hjärtanens. Beklämmande.

Jag och J har fått en massa kläder, skor, prylar och grejs från min fina K vars två pojkar vuxit ur en hel del. Snart ska jag gå igenom alltihopa och förundras. Jag såg lite av det när hon lämnade över. Hon bor nämligen i Köpenhamn så det är massa fina grejor. Plutten kommer inte att behöva köpa kläder på länge än 8)
Han har dessutom en massa kläder i storlek 56, så jag tror att han kommer att vara all set den första tiden. Helt frankt tänker jag mig att han kommer att hoppa över storlek 50... eller kanske inte egentligen, men vi får väl se om vi måste köpa 50-grejer när han har kommit.

Något vi fortfarande inte har är vagn och babyskydd. De sakerna man behöver för att ta hem honom från BB. Det stressar mig som fan, men jag verkar vara väldigt ensam om det så det är bara frustrerande att tänka på.
Jag blir ARG på dumma affären G-knapp som inte har vagnen klar på avtalat datum och som inte hör av sig för att berätta vad som händer. Men det verkar vara rätt nivå för dem för de har överlevt länge och väl här i Malmö. Det är väl jag som är konstig som kräva dessa saker.