Om att vara abnorm

Magen, kan ni se bilder på här nedan. Den växer tror jag, dock inte så extremmycket som den gjorde för ungefär en månad sen då den sköt iväg och blev orsak till foglossning och hälsporre och allting. Det är i alla fall inte mitt intryck.. men jag kan ju ha fel.
Det känns inte så kul att veta att man har en groteskt stor mage som inte är på kurvan utan som är för stor, alltså fel, och vart ska det sluta?
Jag insåg det nu att jag faktiskt går omkring och skäms för magen eftersom jag har fått veta att den är för stor. Men det är ju inte rätt... vad ska jag göra? Jag kan inte ändra på hur stor den är eller hur mycket den växer. Det måste väl finnas en normalvariation som är ganska stor. Min livmoder verkar växa lite, lite, lite, lite och sen JÄTTEMYCKET och sen fortsätta. Så har min livmoder betett sig och det är väl ingenting som jag har kunnat påverka, eller? Eller har jag gjort något fel? Mår plutten dåligt?
Han har en sheissestor pool där inne.
När jag var på fotvård i lördags sa fotvårderskan:
"Oj, men den är väldigt mycket ut på sidorna din mage, väldigt bred." och lite senare: "Jag tycker, jag har ju hit många gravida, att det verkar så lätt och nimt nuförtiden, inte som när jag var gravid, men så ser jag dig och inser att det kan vara tungt nu också."
Aha.
Sa jag.
När jag sa det till J sen funderade han lite och sa sen "var inte det en förolämpning?". Jag vet inte. Var det det? Det var inte skitkul att höra, men samtidigt så var det ju ett erkännande av att jag har det lite tungt och det var ju snällt... men har jag det onormalt tungt? Än klarar ben, knän, höfter och fogar sig hyfsat. Fogar är f.ö. en produkt av hormoner och inte tyngd. Det är klart att jag känner knäna när jag sätter mig, men jag har faktiskt inte tyngdmjölksyra överhuvudtaget i benen. Däremot hade jag en väldigt festlig grej i ljumsken igår. När jag skulle lägga mig i soffan och samtidigt drog upp de böjda benen under mig så kändes det som om höften gick ur led ungefär, i ljumsken.
Sen kunde jag inte stödja på benet och fy fan vad ont det gjorde.
Efter ett tag gick det över, men jag började visualisera hur jag skulle vara tvungen att ringa till mina arbetskamrater och säga att jag inte jobbade mer för jag kan inte röra mig und so weiter.

I alla fall.
Idag är det måndag. Jag har sovit ypperligt dåligt inatt. Först final i snooker-vm till nästan tolv inatt, som jag först somnade ifrån men sen blev väckt av Clovis till. Sen kunde jag inte längre somna om... sen har jag varit uppe femtio gånger inatt känns det som. Mitt täcke är alldeles för varmt, min korvkudde tar skitstor plats och jag har typ en mm kvar att ligga på och Selma ska ha mat och jag ligger på armen eller handen som somnar döden och ja. Ni vet.
Men nu ska jag inte sova mer, nu ska jag snart jobba.