Kan man äta ihjäl sig?

Jag har ätit ihjäl mig idag. Jag åt en sådan sagolikt god lunch att jag inte kunde hejda mig och nu sitter jag här och flämtar och minns forna tider då andetag var något självklart. Torsk med potatis. Inget konstigt med det, tycker kanske ni, men det var tillagat av en jävla gud av något slag. Sparris var det också i ekvationen, sådan himla god sparris. Samt någon typ av sås, antagligen baserad på smör, grädde eller båda, för den smakade helt gudomligt.
Så jag kommer inte att kunna äta igen och andas verkar inte vara aktuellt just idag något mer.
Förmiddagen har spenderats på föräldrautbildning. Där lärde vi oss saker som att man ska ha kudde till plutten, glasflaska som nappflaska och att det kan vara smidigare med en vagga bredvid sängen än att asa in spjälisen.
Nå, vi får se hur det blir med den saken.
I alla fall: bra det här med flaskan. Barnmorskan är inte så särskilt brydd och när J (hoppfullt?) frågade om riskerna med en kattlåda fick han bryskt veta att man kan inte ha det hur rent som helst hemma, så det så. Dock: trots hennes obryddhet tog hon upp att glas var bättre, för den där plastfällningen visste ingen riktigt hur dåligt det var eller hur mycket och det är väl ungefär samma princip som det mesta andra i dessa kategorier: ingen vet för ingen kan testa på oss gravidosar eller småttingar så de utgår ifrån att det är farligt.
Sådan tur att ingen flaska har införskaffats i detta hem.
Nu ska jag lägga mig försiktigt ner på sidan, med katten i knävecken och hoppas på bättre tider. Det kan bli så att det blir jag som dör av plötslig spädbarnsdöd.