140/90

Väldigt mycket vila idag. En liten promenix till Pildammsparken och en liten sittning i solen, sen hem via apoteket och ICA och nu är jag hemma och får mat lagad åt mig. Precis som vid lunch då jag fick räkmackor lagade åt mig.
Det går ingen nöd på mig, J tar hand om mig som aldrig förr.

BM:s dom i fredags var lite varierande. Jag har högt blodtryck och jag samlar på mig vätska som en wettexduk och den stannar kvar... det är inte så bra. Det blir värre också så hon ringde till prenatala mottagningen på sjukhuset när vi hade gått. Hon förvarnade om att hon skulle göra det och att de kanske ville träffa oss redan i helgen, men det blev bra och först imorgon.
Jag ska hålla noga koll på blixtar för ögonen och huvudvärk, vilket jag gör. Jag har förvånansvärt lite ont i huvudet nuförtiden, jämfört med normalt. Blixtar har jag haft några, någon enstaka gång. Jag tror det var på jobbet jag satt och noterade att det for grejer framför ögonen på mig. Jag har också noterat att jag ser lite sämre... jag vet inte om det har något med något att göra, kanske att vätska trycker någonstans.
Jag vet inte.
Skitsamma.
Prenatala mottagningen, specialistmödravården, vanlig bm... jag är inte längre komplikationsfri 8(
Det betyder att jag inte kommer att få sova kvar på patienthotellet och att J inte kommer att få sova kvar första natten efter förlossningen.
Men det kanske ändå inte hade blivit så.
Skitsamma.
Jag ska flänga mellan Västra hamnen och sjukhuset nu ungefär en gång om dagen under en tid. Det är än det ena, än det andra. Helst ska jag vila mitt blodtryck i schack, och det gör jag ju inte när jag flänger på detta sätt. En idé med den där bilen var ju att jag skulle kunna använda den i sådana här mitt-på-arbetsdagen-ärenden. Synd bara att jag inte kan köra den eftersom jag är alldeles för gravid.
Men jaja.
På måndag upphör jag att vara facklig och kommer bara att finnas till som en resurs för de elever jag har. Ingenting annat. Jag önskar att vår chef ville förbereda så att det blev bra för eleverna som jag lämnar, men jag kan inte göra mer än jag har gjort gällande det. Jag får bara avvakta den 15 juni och försöka hålla mig lugn och jämn i blodtrycket.
Ibland är det inte så lätt.

Det är inte så lätt att vara så kinkig som jag känner mig heller... under dagen igår fick jag ständigt ständigt be mitt sällskap att inte gå så fort och vara den som var tvungen att ta bussen trots en minimal sträcka som man vanligtvis går. Det känns inte så kul att vara sådan... men för blodtryckets skull ska jag kanske skita i det också. Det kommer förhoppningsvis att vara i bara ett par månader till.
BM:s uppskattning med händerna var att hon trodde att Plutten var stor "helt klart" sa hon, men inte överstor. Kanske 10-15%. Blir han 23% eller över större än normalmåttet sätts jag igång på bf. Hoppas hoppas hoppas inte det. Helst vill jag vara med om detta så som naturen har tänkt sig... men det är klart, om jag annars skulle ha dött så kanske jag skiter i naturen.
Nåväl.

Jag kommer att vara väldigt restriktiv med min tid utanför jobbet de sista fem jobbveckorna, jag har fått veta att jag ska vila och då tänker jag göra det också. Det är synd att mitt dåliga samvete också kan tänkas höja blodtrycket.

Jag får se om denna strategi fungerar, annars får jag börja titta på att lämna över elevstöd till andra lärare. Eller till ingen... det är lite jobbigt det här med att det inte är aktuellt att ha utvägen sjukskrivning. Barnmorskan nämnde att om det är stressigt på jobbet så kan man prata om 50% sjukskrivning. Men jag vill inte det. Det går inte. DET i sig stressar mig som fan för jag vet med total säkerhet att ingen vikarie eller ersättare kommer att sättas in.
Jag får alltså mindre tid att göra samma jobb, och måste dessutom blanda in Försäkringskassan i det...
Så ekvationen är ännu ganska enkel: jag ska jobba fem veckor till och sen bye bye. Håll en liten tumme för mitt lilla tryck.