På jobbet

Trettioen arbetsdagar kvar räknade jag ut nu när jag kom till jobbet. Det är inte så bra att räkna så, för de sniglar sig verkligen fram eftersom de inte kommer på rad.

Det visade sig att min närmsta kollega här i rummet, hon som alltid brukar lyckas få mig på riktigt bra humör, har åkt på lunginflammation den stackarn. Fy fabian vad jag tycker synd om henne... hon anstränger alltid ihjäl sig, får pyttelite för det och nu har hon fått lunginflammation också. Stackars.

Jag googlade lite på det här med att vara oförklarligt nedstämd under graviditeten och hittade en så dum lista:

Tecken på att nedstämdhet kan vara depression
 
• koncentrationssvårigheter

• oro

• irritation

• sömnsvårigheter

• extrem och ihållande trötthet

• ökad eller minskad aptit

• en känsla av att ingenting känns roligt eller intressant längre

• ihållande nedstämdhet, sorgsenhet

De flesta av de där punkterna är väl legio i detta välsignade tillstånd, eller?
Den näst sista däremot.. den är ny för nu. Jag är verkligen less. Jag tror att det började i fredags egentligen när jag mådde så jävla dåligt och helst bara hade behövt vara hemma. Men jag pallrade mig till jobbet därför att en elev absolut nödvändigt måste ha HJÄLP NU med en uppgift i samhällskunskapen. Det var så viktigt och tusen gånger blev jag påmind om att vi hade en tid på fredag morgon? Eller hur eller hur eller hur?
Tror ni han kom?
Tror ni han ens hörde av sig?
Tror ni han svarade när jag försökte höra av mig?
Tror ni jag gick hem?