Hur är det, tycker ni?

Selma måste ha noterat att jag inte längre sov halv sex, på andningen eller något antar jag, och då sätter hon igång. Och för att inte få en Clovis på mig mitt i natten från garderobstaket har jag flyttat in en dm från den absoluta sängkanten. Detta har gjort att det finns utrymme för Selma att stå och klösa på sänggaveln vid min huvudände, vilket hon inte får, vilket alltid leder till att jag (om jag sover) vaknar med ett ryck och slänger ner henne från sängen. Men hon är uppe igen lika snabbt, för hon vet att detta är vägen till MAT.
Jag blir helt vansinnig på detta. Hon kan en massa saker och är hon på köksbänken räcker det med att jag knäpper med fingrarna så hoppar hon ner, men i det här fallet är det helt jävla omöjligt eftersom jag inte orkar genomföra det hela helt och hållet eftersom jag sover.
Selma måste förstå att jag behöver sova. Det är redan för lite. Alltid för lite. Den sömn jag får är av ganska dålig kvalité och jag ska jobba i hundra år till.
Jag har aldrig varit med om att tiden har gått så långsamt som nu. När jag vaknade imorse konstaterade jag att det var torsdag och att jag kommer att ha en, två, tre, fyra, fem, sex och SJU torsdagar kvar innan jag slutar jobba och dagarna blir skitsamma vad de är.
Sju.
Utan att sova.
Jag har mycket lite med folk runtomkring mig som är eller har varit gravida, så jag vet inte vad jag har rätt att kräva egentligen nu när jag börjar komma in i höggraviditetens förlovade land. Får jag lov att säga nej tack till en fika på stan efter jobbet för att jag helt enkelt är trött? Får jag lov att säga att jag inte vill ge bort en hel dag i födelsedagspresent (full av aktiviteter) för att jag vet att det kommer att leda till sängläge sen?
Det känns inte självklart detta... jag vill inte vara besvärlig och fjompig. Men vem tackar mig för att jag anstränger ihjäl mig? Ingen, för de som tycker att jag ska göra det tycker inte att det är något konstigt.

Vad får jag lov att hävda för min egen skull? Berätta gärna, för jag vet inte.

På en picknick nu i helgen satt vi i en grupp ute på gräset och fyra personer tar, så fort de sätter sig, upp cigaretter och börjar röka, höger, vänster, norr och söder om mig. Det gillade jag inte alls och reste mig för att gå. Kan man i ett sådant läge kräva att de kanske går undan och röker? Dessutom var det en halvårsbäbis i sammanhanget, dennes mor tog henne i famnen och gick därifrån.

Är det känsligt?
Eller borde jag säga något i sammanhang likt dessa?