Galenskap

Om jag har räknat och kommer ihåg rätt så har jag 44 arbetsdagar kvar nu... och det är bra. Det är alltså nästan nio arbetsveckor. Förtiofyra tidiga mornar och förtiofyra dagar då man bara baxnar över hur jävla helgalen skolans värld är, allt från hysteriska föräldrar till helt apatiska skolledningar.

Göteborgsandan bor i Göteborg heter det ju... men ibland önskar man att den tredje stadsmakten kunde titta lite på andra stora städer i Sverige.

Nå.
Jag märker nästan varje dag att det finns en fascinerande grupp människor som tycker att sådana som jag är lite jobbiga, lite besvärliga och lite gnälliga. Med sådana som jag menas preggosar.
Det lär bli en smula problem sen när jag inte längre är preggo utan istället ammande. Jag vet redan nu hur dåligt samvete jag får när jag är borta från katterna för länge, en hel dag och kväll eller en dag och en natt. Jag har ju åtagit mig dessa små saker, mitt jobb är att se till att de har det bra och båda mår bra av att jag finns till hands. Nå. Hur ska det då bli sen? Jag kommer inte att kunna lämna knottet bara för att det finns önskemål på andra, "roligare" saker...
Det är lite tråkigt att det verkar som om jag förändras, men inte andra.

En sak som jag kan ta ut i nuväg är att min fog är mycket bättre. Jag försöker att akta den och inte göra dumma saker. Jag har tagit hissen några gånger på jobbet istället för trapporna och försöker att inte gå allt för mycket.

Imorgon ska jag till bm, då ska jag be snällt om att få ultraljud tidigare än 33:e veckan.