Så var det måndag igen.

Festligt kul. Jag hade bara pyttelite kvar av min yoghurt imorse... tre skedar typ. Det blir en stadig frukost för gravido. Jaja. Jag får väl hitta mat någon annanstans.
Inatt har jag legat vaken väldigt länge och funderat på en massa saker.
Jag har funderat över en väldigt dålig episod som tog plats på jobbet i fredags, hur jag skulle följa upp den. Jag har funderat över min lön och att den är för låg trots att jag har varit på en justeringslista från förvaltningen, jag har funderat över vår framtida försörjning när jag blir föräldraledig, jag har funderat över hur jag ska vara föräldraledig och hur jag ska fylla i papperna när jag föder mitt i semester/ferie.
Det har varit många saker att fundera på, och det har inte hjälpt att J var skittrött och somnat ungefär samma ögonblick som han stängde ögonen. Sen har han legat och snusat och varit så söt men helt omöjlig att prata med.
Så jag var ju trött såklart imorse när jag vaknade. Jag vaknade lite över sex, trots att färdigställandet av proven givit mig en smula sovmorgon jämfört med annars. Men Selma känner inte till den här förändringen. Hon kör sin väcka-mamma-repertoar från kvart i sex och framåt tills jag går upp, vilket är JÄVLIGT irriterande.
I repertoaren ingår:
Klösa på sängen
Klösa på sänggaveln alldeles vid mitt huvud
Kliva på klockradion/iPhonedockan så att musik går igång
Peta ner saker från nattygsbordet
Nosa mig i ansiktet så morrhåren kittlas
Kliva mig på magen (eller försöka)

Clovis är så snäll, hon kommer när maten vankas och stör inte innan dess. Men Selma ska ha mat när Selma ska ha mat, och så är det bara.
Om man stänger sovrumsdörren med henne på andra sidan gör man ett fint upplägg för en oändlig konsert där från andra sidan. Hon krafsar så hysteriskt och oavbrutet på dörren att jag på riktigt undrar om hon kanske kommer att klösa bort sina egna klor till slut. Samtidigt jamar hon ju självklart. Monotont uppfordrande mjao.
Mjao

Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao
Mjao


Och då hamnar jag i en jävla situation. För om jag öppnar DÅ, förstärker jag ju det beteendet. Hon måste sluta för att jag ska kunna öppna, gå upp, ge katterna mat och få möjlighet att sova lite till om jag vill det. Hon slutar ju aldrig. Aldrig. Man kan bli sittandes i sovrummet hela dagen, till slut måste man ju gå upp och vips, en gång är en stor gång och då har hon lärt sig.
Vad den där katten lär sig skulle man kunna skriva en bok om, hon är som en programmerbar robot, hon suger åt sig allt som ger henne något bra.
Hennes senaste trix är ju det här med att hon har lärt sig att hon inte får mat om hon håller på och klättrar på oss när vi äter, men om hon istället lägger sig fint, på rygg med framtassarna som en hare och magen blottad går det bättre. Så så skyndar hon sig att lägga sig så fort mat vankas på bordet. Hon ligger så krampaktigt, så att hela lilla kroppen skakar, för det har hon lärt sig att det genererar smakprover.
Häromdagen försökte jag ge Clov en likadan smakbit som Selma fick, en bit torsk.
Det fungerade inte alls. Clovis tittade på torskbiten som om det var some kind of crap på hennes liggplats. Hon la sig demonstrativt med ryggen mot och ville nog bara att vi skulle ta bort larvet. Selma ordnade med det.