Jamen den vanliga gamla visan

Jaha. God morgon.
Det är alltså torsdag morgon. Torsdag måste väl vara satans avkomma till dag. Man är SÅ TRÖTT på torsdagar. På onsdagar finns det fortfarande lite energi kvar och på fredagar är man lite hjälpt av att man har helgen inom räckhåll. På torsdagar är allt bara elände i kvadrat. Vem har ens uppfunnit torsdagar? Tor? Må du brinna, Torjävel.
I alla fall: när jag blir färdig med proven så kanske jag inte behöver vara så himla trött, för då har jag inte det över mig längre. Då KAN jag faktiskt ta mig sovmorgon då och då, då är det möjligt, för då jobbar jag inte dubbelt längre. Då måste jag inte sitta på jobbet strax efter sju för att rätta alla prov i dagens beting... så jag hoppas och ber att jag ska ha kraft och momentum nog att då ur mig att rätta de sista 50 som jag har kvar. Det normala säger att det borde ta fem dagar, men så roligt ska vi inte ha det. Jag ska göra vad jag kan för att minska ner det och sen göra de sista i helgen. Nästa vecka alltså (jag vet att jag tjatar, men just nu klänger jag mig fast vid en målbild här så att jag inte ska gå under), då blir det något helt annat.
Om det inte hjälper min trötthet (och det faktum att J blir hel igen) så måste jag börja fundera på att kanske jobba 90% eller något sådant. Läget nu liknar det jag hade i början då jag kom hem från jobbet för att bara sova. Igår kämpade jag mot sömnen som en besatt för att kunna kolla på mina program på medical night och i reklamerna kolla på ett annat program som jag bara kan se på play för det går för sent. J fick väcka mig, och sen gick han och la sig redan halv åtta och efter det fick jag klara mig själv...
Det är livat här på Falkenbergsgatan just nu. Jag. Vill. Ha. Helg.
Och lov.
Lov blir det om tre veckor. Tre torsdagar, tre måndagar... Men bara en till med provrättning och det är nu.
Tjipp.