Andra och så

Jaha. Hannah Graaf är på tjocken, liksom Carolina Gynning. Jag var inne på bådas blogg häromdagen och kollade och båda hade en mage som syntes väldigt mycket. Carolina Gynning annonserade sin 12:e vecka någonstans i mitten av december, så hon kan max vara i v. 17, ändå ser hon ut som om hon vore i v. 25 eller mer. Hannah Graaf har visserligen fött barn förut så då kanske det kan förklaras att hon har en mage där det syns redan.
Ni kanske undrar vad den nya räknaren räknar ner till? Jo det ska jag berätta. Tydligen har jag också en liten skit i min mage. Inte så konstigt tänker ni, alla har vi väl en liten skit i magen. Jomen jag har alltså en liten människoskit. En dm lång badar den i ett hav av fostervatten och gör tydligen en massa kuliga grejer. Fast jag har lite svårt att tro det för till skillnad från de här damerna ovan syns det inte ett skit på mig, om den inte sitter i brösten för dessa där har växt från c-kupa till e-kupa på ett jiffy.

Så vad är jag då?
13:e veckan. Precis son hon Graaf. 12+5, fjärde månaden... man kan ju säga det på flera sätt. Men jag väljer att hålla mig till 13:e veckan för konsekvensens skull. På söndag blir det 14:e.
Jag har ju varit på tjocken ett tag och vad har jag då känt av? Illamående. En dag där i början på 7:e veckan smsade jag min syrra och var så stursk och glad över att jag inte mådde illa. Dagen efter började det, och har fortsatt varje dag, hela dagarna till ja... låt oss säga ungefär mitten på resan till Teneriffa nu. Så fem veckor av elände har det varit, men det värsta (tror jag) har ändå varit att det hela har krönts av förlamande trötthet som inte har varit av denna värld. Men det är ingen nyhet för er, eftersom jag varje dag i tre månaders tid har gnällt över trötthet och att jag inte fått något gjort.
Men det ljusnar, både ute och inne.

Nu ska jag bege mig ut på nix, och tydligen har jag sällskap.