Amen för fan

Alltså all den här skiten: http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1602195/Pojkar-knivranade-kvinna.html.
Eller den här skiten: http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1602804/Polisen-forhor-11-aring.html
Eller det här: http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1602599/Tva-knivran-vid-Folkets-park.html,
Eller för den delen det här: http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1602375/Polisbil-fick-dacken-luftade.html
börjar göra mig en smula less ärligt talat.
Det handlar alltså om extremt små småskitar, de verkar vara i tioårsåldern.
På ett sätt kan man ju garva åt sådant som: "en pojke försökte tvinga henne att lämna ifrån sig sin handväska. Kvinnan vägrade och gick från platsen." och tycka att han säkert är en ganska rolig liten sak den där killen där han står och ska råna, men samtidigt gillar jag inte alls det här med att små skitungar springer omkring med kniv och ska råna alla kvinnor de ser. Fungerar det att vara ute med J? Jag vet inte. Jag kan kanske inte lita på min elevs beskydd om jag inte råkar ha honom med mig hela tiden, och det har jag ju inte. Jag kanske också kan garva läppen av mig åt en snorunge med kniv, eller gorma på honom så han kutar och hoppar över ett staket, eller så blir jag skiträdd och får missfall och/eller framfall på kuppen.
Fan vet.
Kan vi inte bara bestämma att föräldrarna till de här små glinen också behöver tas in på förhör och framför allt hållas ansvariga vad deras små hjärtegull håller på med. Rätt vad de är ger de sig på någon gamling med ett svagt kärl, eller för den delen EN GRAVID KVINNA. Det spelar ingen roll att min elev lovar att han ska kicka ass om de väl ger sig på mig, då är ju skadan redan skedd. Det är ju dessutom extra dåligt för jag tvivlar inte på att han skulle göra det och då försätter han sig själv i en jävla situation, så sådant vill vi inte höra talas om.

Det här är alltså där jag går varje dag, flera gånger om dagen ibland. Det verkar dock som om de är morgontrötta (om det inte är samma som höll på före jul för då var de ute precis efter sju som jag också är) så jag kanske ändå kan fortsätta att gå till jobbet.
Men ändå. Man vill ju bara ta de här skitarna i öronen och slänga dem i kanalen eller något. Alternativt dem och deras föräldrar.

Jag vill kunna gå där jag vill när jag vill det, utan att riskera att ha någon ettrig liten sak rånandes mig.