Bann

Det har varit en händelserik helg. Eller kanske inte. Lite mer händelserik än de tre och en halv sjukdagar jag haft i v. 49, helt klart.
Det började med att jag vaknade på lördagen och kände mig som en ny människa. Jag hade fortfarande slem och snor och grejer, men huvudvärk och sånt hade gett sig och jag var faktiskt pigg. Ut på stan, direkt, och vandra. Trevligt. Sen började pöbeln samlas. Folk från alla möjliga och omöjliga hörn på nejderna här befolkade gatorna så vi gick hem. Det finns gränser för hur många julhandlande familjer med 2,5 barn man orkar med när man bara är på sin egen bakgård.
Internet. Varför handlar inte folk sina julklappar på internet? Det är ju helt hysteriskt dyrt att köpa någonting inne i butikerna och det köps bara för att köpas. Jag gillar julen, absolut, och jag gillar att ge julklappar. Men det är julklappar som jag verkligen har tänkt på och sedan beställt på nätet. Jag går inte på stan bara för att jag måste ha två till honom och tre till henne, det är verkligen att vara i handlarnas våld att gå omkring och jaga på det sättet. Sorgligt är vad det är.
I alla fall.
Så jag gick hem. Hemma fanns både snooker och skidåkning och annat skojigt. Rent av trevligt. Till middag åt vi kött, klyftisar och rödvinssås. Det är SÅ ENASTÅENDE GOTT. Herregud. Äppelcider till det. Det är verkligen höjden av gomat. Jag kan nog leva på det i en vecka.
J gick och handlade sen efter maten. Han var inte mätt sa han. På vägen var det några snorungar (jag gissar) som lyste på honom med grön laser. På MIN J! Jag blev förbannad och ringde polisen. Förvånande nog tog de mig på större allvar än när jag ringde för ett år sedan och rapporterade att en galen mobb jagade en ensam kille och såg ut som om de tänkte slå ihjäl honom. Här tog de mitt namn och nummer, frågade massa frågor, kopplade vidare och pratade mer med mig. Jag visste inte ens att det var så viktigt... men det var det tydligen.

Nå. Söndagen inträdde och med tunga steg gick jag mot juridikcentralen köksbordet och satte mig där med en dödstråkig uppgift i krediträtt. Fyra timmar senare var jag färdig och då var också J klar med sin fyratimmarspromenad. Jag är inte så rolig när jag gör juridik.
Efter det satte J igång med julebak. Lussekatter deluxe. Alltid när han håller på så är det allvarliga grejer. Om man råkar peta på honom (eller gud förbjude, degen) i fel läge kan han bli så modfälld och övertygad om att allt är förlorat att han slänger hela degen.
Han har kommit så långt nu att han rullar och gör katter. Jag sa "jag antar att du inte vill ha min hjälp?" varvid han svarade "NEJ!" innan "lp" ens hade passerat mina läppar. Av någon anledning har han fått för sig att jag förstör saker. Vi diskuterade det redan igår när han mycket andaktsfullt stekte kött. Jag bad honom nämna en enda gång då jag hade förstört något, men det kunde han inte. Han tänker fortfarande på det.
Det är bara för att jag inte är så analt galen när saker ska göras som han tror att jag slarvar. Jag är bara pragmatisk. Man dör inte om smöret väger 205 g istället för 200 g och man dör inte om man använder lite mer mjöl än receptet säger om det annars är omöjligt att hantera degen.
Men det tror han. Så därför får jag inte göra nåt.

Så jag sitter här och håller mig undan. Liksom katterna som är strängeligen bannlysta med en faktisk bannbulla från köket. Allvarliga grejer detta.