And so this is v. 51

Måndag people. Fasiken vad jag älskar denna måndag, oaktat att mitt huvud gör ofantligt ont. Varför detta nudå?
Men skit i det, det är måndag, nu är jag uppe och det är bara att pallra sig till jobbet och när jag väl är där är det bara att jobba helt enkelt. Tiden går.
Sen är det tisdag. Så himla strålande dag. Dagen innan avslutningen. Sen avslutningen. Inget uppträdande av mig detta år vilket innebär att jag kan ta det så ohyggligt piano. Jag umgås till och med med tankar på att komma till jobbet först kl 14, då avslutningsfikan är.
Det är ju nämligen lille J:s födelsedag den där dagen, och det måste man gå in för 8)

Kim Jong Il har gått och dött. Jag undrar jag... jag tror att han dog för något år sedan jag. Jag tror också att de efter obduktionen kommer att rapportera att han var ca 300 år gammal och ättling i rakt nedstigande led till... ja, vem ska vi ta? Alexander den store? Djingis Khan? Nej, han är lite för bufflig. Någon gud. Antagligen.

Jag tror att Margaret Thatcher ligger pyrt till framgent. Jepp.