Gybbtjyv.

Fler än jag måste känna till det här otyget. Folk som inte kan stå i kö.
Möllan är ett finfint ställe, verkligen. Men folk här... folk är lite... ja, knepiga. Alla särlingar du kan tänka dig, de bor här. Socialfallen, invandrarna som kommer från en helt annan kultur, dementa gamlingar, alkoholisterna och alla de som bara saknar social förmåga.
Vad gör då folk? Jo, det mest irriterande och det som jag har stött på allra mest här i livet är när folk (oftast män) tycker att kön är så lång och att jag, som står framför dem, är så obetydlig att de helt enkelt ställer sig bredvid mig, istället för bakom. Kanske hoppas de på att när det väl blir min tur ska kassörskan säga "oj, vems tur är det?" och så kan ha sno åt sig platsen. Eller så tänker han helt enkelt att jag inte finns. Eller så tänker han att om han gör många små rörelser kanske han kan ställa sig framför mig plötsligt. Jag vet inte varför gubbar gör såhär, men det var en som gjorde det nu när jag nyss var på ICA. Han ställde sig helt sonika bredvid mig, och väldigt nära. Ungefär som om jag inte fanns. Så när kön rörde sig framåt ställde jag mig helt sonika ett steg framåt och ett steg åt vänster, rakt framför gubben. Kön fick en liten böj där när jag gjorde min poäng: "jag står före dig gubbe."
Gubben svarade med den bästa strategin han hade, han ställde sig nämligen bredvid mig, på höger sida. Så när kön rörde sig nästa gång gjorde jag om manövern. Då slutade gubben att ställa sig bredvid mig, men istället ställde han sig så nära att någon del av honom petade mig i ryggen. Misstänkt nära min rumpa. Men jaja.
Så jag gick framåt. Han efter. Jag framåt. Han efter. Jag fick helt enkelt finna mig i att ha den här gubbjäveln i röven.
Vilket ju är så himla puckat för:
1. Du kommer inte fortare fram bara för att du antastar personen framför
2. Om kön ser lång ut är chansen större att en kassa till öppnas, då är det inte så bra att trycka ihop sig.

Så blev det min tid. Jag tog gott om tid på mig. La upp varorna på bandet. Kom på att de ju skulle ligga med streckkoden mot avläsaren och ändrade alla. La varorna mycket glest och sen en pinne, och sen en påse. Det tog lång tid innan jag flyttade mig så gubben kunde lägga på sina varor. Men så betalade jag, långsamt, pratade lite med kassörskan om att någon hade glömt nudlar (varvid hon sa "det är den dagen idag", sjukt kul) och gick sedan långsamt till mina varor. Under hela tiden jag knappat på kortmackapären, pratat om nudlarna och knappat lite mer, stod mannen med en femtiolapp intryckt under min näsa. Han tänkte väl bara visa upp sina varor, slänga fram sin sedel och sen gå. Han tänkte väl att han kunde göra det samtidigt som mig, så går det kanske snabbare?

Kära gubbe, nu är du inte i en liten kiosk på landet och kassörskan måste slå in varan i maskineriet och du ska ha ett kvitto och hej och hå. Så nästa gång du går och handlar bland sofistikerat folk så kanske du kan läsa på lite hur man beter sig på en normal matvaruaffär?

Folk som inte har kö-, betal-, packa varor-vett retar fan gallfeber på mig. På riktigt.