Jag läste mitt förra inlägg och gjorde så som jag brukar göra, nämligen försöker läsa det med någon annans ögon. Jag behöver inte säga vems ögon jag satte på mig nu, men jag hörde hur det ringde i huvudet, gnällandet om att lärare har det så bra med lov och hej och hå. LYLLOS OSS.
Nu vill jag klargöra en sak en gång för alla och jag hoppas att så många som möjligt läser det här inlägget, för det här missförståndet som verkar råda om att lärare har så himla fördelaktiga villkor måste bort snabbt som bara fan. Jag har hört ryktas om att det var fint som bara den på 80-talet och tidigare, men jag kan lova, det är inte fint nu. Lov eller inte.
Såhär fungerar det.
En lärare har 194 a-dagar, alltså arbetsdagar. Varken fler eller färre. Blir de fler, p.g.a. oförutsedda händelser är man som lärare berättigad till riktigt fet ersättning. Tyvärr vet inte många lärare de, och de tänker att det är skitsamma. Synd.
Under dessa 194 a-dagar ska 1360 arbetstimmar fördelas. Det är alltså verksamhetsförlagd tid. Det blir lite mer än sju timmar per dag. "Åh shysst" tänker någon, "jag jobbar faktiskt ÅTTA timmar per dag." Jo, så är det ju, och har en 40-timmars lång arbetsvecka. Skillnaden är att lärare har 35 timmar per vecka som de måste vara i verksamheten, sen ytterligare tio med förtroendetid. Förtiofem timmars arbetsvecka är det alltså tal om, och eftersom AD i en dom i våras bestämde att det är ok för en arbetsgivare att ge sina lärare hur mycket undervisning som helst inom dessa 35 timmar betyder det att allt övrigt i praktiken ska göras på dessa tio timmar. Sånt där oviktigt ni vet, som rättning och kontakt med föräldrar och möten, möten, möten, möten och möten.
Men, det är ju fem timmar fler än vad lagen i Sverige tillåter?
Jo. De där fem timmarna får vi tillbaka under tre veckor på sommaren och ytterligare några "arbetsfria måndagar till fredagar" som lovdagar egentligen heter. Vi har alltså fem veckors semester, som alla andra, sen ett antal dagar som vi jobbat in genom att jobba fem extra timmar varje vecka under året.
Det är alltså inte tal om någon extra ledighet eller annat trams, det är tid som man som lärare har jobbat in.
Det här avtalet gör det möjligt för arbetsgivarna att betala ganska lite i lön. Inte alls ovanligt är att en person som utbildat sig i fem-sex år tjänar 22-23 000 i månaden. Jämför gärna det med andra yrken som kräver så lång utbildning, och jämför det sedan med yrken som kräver noll dagars utbildning och där arbetstagarna har noll kronor i studielån. Själv betalar jag 1200 kr per månad i studielånsamortering och räntebetalning. Den skulden blir jag av med någon gång kring min sextioårsdag.
Skulle någon komma på något så galet som att verkligen införa semestertjänst för lärare, skulle ingen kunna motivera att lärare tjänar 10 000 kr mindre per månad än de på samma utbildningsnivå.
Så det finns fördelar (kanske) och nackdelar (kanske) men såhär ser det ut.
Så inget tjafs om att lärare har det så bra och är så gnälliga. Så jävla bra har vi det inte, och strejkar vi är det inte kommunerna som får betala utan eleverna, och vi vore inte lärare om det inte var omöjligt för oss att låta det hända.
Om det BARA var kommunerna, och i förlängningen staten, så kan ni tro att det hade strejkats ganska friskt direkt efter Sollentunadomen, för den var fantamig spiken i kistan för arbetsmiljön. Bra gjort AD.
Rapport från ett graväventyr
9 timmar sedan
1 kommentar:
Ja du, hur länge till orkar man slava? /K
Skicka en kommentar