Det här med att demonstrera och hålla på ute på gator och torg, så som de gör i Kairo nu... I don't get it. Överhuvudtaget att demonstrera, jag tycker mest bara att det verkar högljutt och jobbigt och inte så diplomatiskt. Men jag fattar ju att det kan vara på sin plats när det är någon gigantisk orättvisa som man är jättearg över, och jag antar att det är så det är nu i Egypten. De hade ju bråkat fram någon typ av förändring, och så blev det inte bättre... = arga medborgare.
Men det ligger ändå inte för mig.
När den där jävla fulfan i Norge gjorde sitt den 22 juli var det folk som skrev direkt på fejjan "åh, det är så hemskt, finns det någon demonstration?".
Som om demonstration i det där läget vore ett självändamål. Vi visste ju inte ens vad det var frågan om, varför han gjort det han gjort... vad skulle man demonstrera mot? Att någon skjuter barn? Ja, måste vi ut och gasta med paddlar för det? Det är ju så självklart att man inte ska göra det och jag tror att alla utom möjligen en på fem miljoner tycker att det är så det är. En demonstration där alla runt omkring står och nickar och säger "mmm" "aaa", är det verkligen väl använda skrik och allmän störighet? Jag vet inte, jag tycker att demonstrationer är så primitiva och sådana här upplopp som verkar uppstå med jämna mellanrum i Mellanöstern med skjutvapen, skadegörelse och grejer, det är helt obegripligt för mig.
I Järspa demonstrerar vi inte, det är ett som är säkert.
Rapport från ett graväventyr
12 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar