Jag jobbar ju med ungdomar. Jag kanske till och med jobbar med den här ungdomen, vem vet? Trots det, och trots att jag (som jag så pedofilt sa i en intervju i somras) älskar ungdomar, så blir jag ibland så jävla less.
Jag vet att ungdomar som jag har och har haft hand om begår brott som rån, stöld och drogrelaterade handlingar. Jag vet det, men jag ser det inte här i skolan. När jag läser sådant här så blir jag bara så himla less. Här finns ju någonting som är så allvarligt fel att en rättegång långt ifrån kan ordna det. Det är ju något som är fel om en unge tror att han med en huvudrörelse kan få sin mamma att gå dit han vill, det är ju något som är riktigt fel om en mamma i rätten ropar ut att hon inte kan betala de böter som ungen dragit på sig. Hon får betala helt enkelt och systemet är snällt, de ger henne säkert uppskov så att hon kan spara ihop till 8000 kr. Det är något som är riktigt fel när ungen på fullt allvar säger att han fått order om att göra rånet, då svarat "jag gör inte rån åt andra" inför rätten och tror att det låter bra, och sedan ska försöka få rätten att tro på att den här stora mannen skulle ha hotat att ha ihjäl någon i hans familj.
Det tror jag inte på en endaste sekund. Kanske om det handlade om en kille som kunde knyckla ihop sig till en femmas storlek och därför var jävligt händig i en stor kupp mot en värdedepå, men knappast när det gäller en bar på Möllan i Malmö. Vad kan den ha som mest i kassan? 10 000 spänn? Det verkade ju handla om något sådant.
Killen pratar strunt, mamman pratar strunt och det är så sorgligt.
För hela anledningen till att jag gillar ungdomar så mycket är att de är i det här läget då de kan formas. Någon har blandat till leran som ska bli deras vuxna jag och jag har nu i mitt jobb att göra den sista formningen, att forma en klump till något som faktiskt liknar något.
Men om det i något skede har blandats i för mycket vatten, eller för lite... då är det inte mycket man kan göra uppe i de här åldrarna som jag och den där rätten hade att göra med.
Det är sorgligt, för jag kan inte lura ut hur man ska göra.
Någon gång kanske den där killen kommer ut med en bok där han förnuftigt skriver om hur han var ung och dum, men då får han inga sympatier från mig. Alla har vi varit unga, få har varit dumma.
Din Checklista för Flyttstäd i Linköping
4 månader sedan
Inlägg
1 kommentar:
Ja, visst blir man less. Det är sorgligt att det går utför för vissa, trots att flertalet faktiskt har förutsättningar för att lyckas. Det är sorgligt när man vet det, för att man känner dem. Men! Jag är inte helt med på resonemanget kring mammans roll i det hela. Det låter ju faktiskt som den här mamman bryr sig. Åker runt och letar efter sonen, kontaktar skolan och socialen för att få stöd i hennes fostran av sonen. Det finns många aspekter att ta hänsyn till när man funderar på varför sonen börjat råna barer. Det kan hända att man tycker att mamman har misslyckats i sitt försök att uppfostra sonen, men pappan kanske bär en än större skuld? Vänner? Omgivning? Malmö kommun? Killen har begått ett brott. Ett fruktansvärt brott. Inte tu tal om det. Och jag hoppas att han får ett kännbart straff som gör att han kommer ur sin brottsliga bana. Mamman, ja, jag tycker hon har fått ett rejält straff redan. Tror att hon mår ganska dåligt och känner sig misslyckad. Det är vad jag tror. Och tycker.
K
Skicka en kommentar