Nu går skam på torra land

Ok. Jag har släpat hem ett paket som vägde as. Inte vet väl jag vad det vägde, jag vet bara att jag var tvungen att stanna fem gånger och skaka mina armar samtidigt som jag höll upp kartongen med benet mot en husvägg eller en papperskorg. Tidigare har jag sagt att sånt händer inte på Möllan, här får man alltid hjälp, jag har alltid fått hjälp när jag asat på grejer här.
Men inte nu. Nej nej. Ingen ville hjälpa mig och det kan ha att göra med att jag inte bad någon om det heller. Jag hoppades att jag skulle stöta på någon av mina elever och be denne hjälpa mig, men jag gjorde inte det och fick bära skiten hem själv.
Kartongen innehöll en månadsförbrukning av min mat och jag hade kunnat få den hemkörd och uppburen till kylskåpet om jag ville, men jag skulle ju jobba och kunde inte det.
Vilken arbetsdag jag har haft sen. Tre elever skulle jag ha, två kom, men samtidigt och en kom inte. Sen skulle vi på en föreläsning som gjorde mig så förbannad att jag drabbades av hjärtklappning.
En gubbe står på fullt allvar och undervisar OSS i det här med internet, som ju är det senaste, och Facebook och iPhones. Han säger på FULLT JÄVLA ALLVAR att det är rätt av eleverna att klippa och klistra från nätet och att allt annat är förlegat. Han säger också att lärare är dåliga därför att de aldrig har varit ute i verkliga världen och de är bara gifta med lärare dessutom. Ingen vuxen förstår en ungdom och by the way, framtiden är iPads, iPhones och PC-datorer där man kan visa nymodigheter som Facebook, Youtube, Twitter och fan vet.
Människan måste ju ha varit lobotomerad. Jag var så arg att jag fick farligt högt blodtryck där ett tag. En kollega räckte upp handen och frågade var kunskapen kommer in i det hela. Gubben svarar att han visst har haft med ordet i sin föreläsning, alla frågar var och han menar att det var när han sa "när skolorna inte har kunskapen". Jag mumlade "med en negation då eller?" innan han kom på vart det var och ja, med en negation.
Sen räckte jag upp handen och frågade honom hur han fick ihop det när han sa att kunskap var helt fel och att eleverna samtidigt skulle klippa och klistra, och inte tänka själva.
Då menade han att MAN JU VISST TÄNKTE SJÄLV NÄR MAN KLIPPTE OCH KLISTRADE.
EH?
Va?
Någon räckte upp handen och sa att det kanske är ganska typiskt för en person i hans ålder att vurma för de sociala medierna som om de vore nästa stora grej men att han inte insåg att vi redan jobbade med det och inte var så överdrivet imponerade efter ett bra antal år.
På vår skola jobbar vi bara i projekt, lärarna samarbetar hela tiden kring en slutprodukt och eleverna använder datorer hela tiden, de har MACAR sig tilldelade från dag ett på skolan.
En mac är en stor iPhone, med tangentbord.
Böcker är på väg ut, så dessa får man inte använda. Man kan dessutom inte klicka i en bok.
Alltså jag var på väg att resa mig. Till höger om mig hade jag två kollegor som inte var lärare men som väl såg min ilska och satt och fnissade åt hur arg jag såg ut.
Man undrar ju för fan hur i hela världen den människan kan fortsätta att sko sig på gammal skåpmat? Snart har han väl nytt material som handlar om att vi måste vara snälla mot varandra nu när samhällsklimatet har hårdnat då två plan flugit in i två stora hus i New York.
Herregud.

Efter denna föreläsning skulle jag gå och hämta mina nya byxor som hade lagts upp (med 15 cm!). Det slutade med att jag fick med mig två par byxor och en kjol. Fy fan. Men det känns bra. Här såklart.