Ibland har man sådana stunder med kissarna då det känns som om vi verkligen kommunicerar. Speciellt med Clovis. Ibland är hon på prathumör och då kan man prata med henne. Om man säger saker till henne som "Vad ska du göra idag?" säger hon ingenting, hon tittar bara på en och ser ut att tänka "jag kan bara svara ja eller nej, ok?". Så då säger man istället "Ska du slappa?" "Krru" säger hon då. "Ska du leka med lillasyster?" "Krrruu" säger hon då. Och så fortsätter man så. Hon svarar på ja och nej frågor. Nyss satt vi sådär, hon satt på bordskanten och jag i soffan vid datorn. Jag frågade massa grejer och hon pep-kurrade till svar. Så sa jag "Varför sitter du där? Du kan ju sitta här. Mjukt och skönt" sa jag och tittade på soffan. "Krru!" säger hon och går och lägger sig bredvid mig med en tass på min arm.
Hon är så fin min lilla Clov.
Jag är mamma till Knut och kattmamma till Selma och Clovis. Sambo till J. Ursprungligen kommer jag ifrån en futtig liten by som pryder sin plats vid Litens strand längs med E14 på vägen till Åre eller Östersund, vilken riktning man nu föredrar. Sen över tio år har jag dock min hemvist i Skåne och mer exakt Malmö. Jag livnär mig på att undervisa på gymnasiet i så kallade gymnasiegemensamma ämnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar