Generation pjosk

Ok.
Det kan vara att jag hör till generation pjosk, och att det är rätt att kalla oss det, eller så är det inte så.
Jag tror att min generation (om man nu ska generalisera, vilket folk verkar tycka är det enda rätta) har lärt sig att ta reda på information och inte hispa.
Det ska sägas, inte många åttiotalister går med en värkande kroppsdel dag in och dag ut och säger ”äh, pjosk” utan att gå till läkaren. För de vet att man kan få kallbrand och dö eller något annat festligt. De flesta sådana för också en ojämn kamp med sina förtiotalistföräldrar. Dessa föräldrar är om möjligt ännu mer irriterande än pjoskande yngre eftersom de aldrig vill gå till läkaren någonsin, ens om de har en halv bil utstickandes ur magen och en sprutspets i benet. Inte ens då kan man gå till läkaren om man är förtiotalist, för en förtiotalist är alltid martyr.
Men kan det vara så, kan det vara så att 80-talisterna, sin vana trogen, söker sig information om de hälsoproblem de stöter på? Hur söker man svar på hälsoproblem i dagens samhälle?
Antingen så googlar man, vilket alla gör först, men är man uppvuxen (nåja) med internet så vet man att ta saker och ting med en nypa salt. Så man ringer till sjukvårdsupplysningen - och vad får man då för svar?
Åk till akuten. Ta en taxi, ring ambulans. Herregud, ÅK TILL AKUTEN.
Så vad gör vi? Vi åker till akuten.
Jag ville bara säga det.