Bindvävsförstöraren

Den här sjukdomen som jag har är väldigt störig. Utan att gå in på allt för mycket störighet så kan jag säga att den sätter sig på vävnad och förstör. Läkaren säger att det inte finns något exempel där den har suttit sig på insidan och förstört, men en biopsi har tagits på mig och den var positiv. Jag är dessutom förstörd på insidan, mer eller mindre mest hela tiden de senaste tre åren.
Trots det vill läkaren inte riktigt tro på det och säger att det ändå inte fullt ut är hennes grej. Hon kan ta hand om det som är på utsidan men det som är på insidan måste vara något annat (trots biopsin...) så därför skickas jag omkring. Nu väntar jag t.ex. på ett svar från en remiss som skickades för jag vet inte hur länge sedan. Kan det vara ett halvår? Nio månader? Jag minns inte, jag orkar inte engagera mig så mycket som jag gjorde i början eftersom jag helt har tappat tron på att det skulle leda till något ändå. Jag har träffat så ofantligt många läkare och alla säger bara att det inte är deras bord. Läkare nummer sju, åtta eller om det var nio hade i alla fall sinnesnärvaro nog att ta en biopsi och det får jag ju tacka för eftersom det till slut var den som berättade vad det var jag led av.
Även om de finns dem som inte vill tro på att det är hela sanningen.
Jag tror att det är hela sanningen och jag tror att jag är ovanlig som har det på insidan men inte unik.
J tror att det är något mer, läkaren i Lund som för tillfället är den jag är hos tror också det. Antingen det eller så tror hon att jag ljuger när jag berättar om ont.
Det är skitsamma. Jag kan inte komma högre upp i läkarhierarkin. Om inte hon jag har nu vill lyssna på mig så kommer ingen att göra det.
Antar jag.
Men i vilket fall som helst så får jag ibland utbrott av den här vävnadsförstöraren på utsidan av kroppen och den senaste tiden har det visat sig att den gärna vill sätta sig på ögonlocken.
SJUKT störigt kan jag meddela. Ögonlocken är bara några mm tjock och får inte behandlas med kortison eller något, för då kan man bli blind. Typiskt dålig biverkning, men vad ska jag göra när ögonlocken bara blir sår?
Försvinner ögonlocken blir jag ju också blind.
Det är verkligen en skitsjukdom detta, men grinar jag för det?
Nej. Men för alla andra i världen är jag som en damm med vidöppna dammluckor. Men jag orkar inte med det här med mig själv. Jag skiter i det. Jag ska lära mig att leva med det istället. Jag gör vad jag kan.