tisdag 6 september 2011

Awesome

Idag är det fritt fram att kalla mig miss Awesome. Jag har inte bara ansträngt mig för att vara positiv idag (vilket har gått ... bättre än förväntat, för att fortsätta på en inslagen bana), jag har dessutom dealat med sängföretaget samt gjort och lämnat in min första uppgift på Jöken.
Inte vet jag om uppgiften är helt rätt utförd eller helt fel... är den helt fel och kräver mer insats än det jag gjort här nu så undrar jag om jag kan gå denna kurs samtidigt som jag jobbar. Men är insatsen som jag gjort till denna ok så kan jag fortsätta kursen. Jag har läst att Jöken inte går att tillgodoräkna sig i en ev. juridikexamen en vacker dag... men ja... hur jag skulle kunna få mig en sådan vete gudarna. Med hjälp av banklån? Jag skulle behöva en ny uppsättning CSN-pengar för det, i fyra och ett halvt år. Det blir alltså ungefär 8000 kr i månaden i förtioåtta månader, det är alltså 384 000 kr och mer än jag nu har i skuld tror jag (visserligen är en del bidrag, därav min lägre siffra nu... men ja, ni fattar, jag måsta ha tag i nästan en halv mille för att kunna slutföra detta och det känns ju avgjort svårt).
Skitsamma.
Sängen.

Efter mycket påpushning från mina kollegor som börjat ledsna på att lyssna på mina historier om att vakna mitt i natten kallsvettig och livrädd, eller historiena om hur jag först på femtonde försöket och efter ett par krypsteg kunde ta mig upp i stående ställning samma morgon (benen) ringde jag till företaget. Jag sa som det var: J bokade sin resa med vad han trodde var mariginal, han är borta i två veckor till, jag kan inte bära sängen överhuvudtaget för jag har en värdelös rygg och klena och onda ben, dessutom jobbar jag. DESSUTOM, la jag såklart till, att jag sovit på en luftmadrass de senaste veckorna och hela situationen känns ganska okul.
Sängmannen kontrade med att berätta om vilket skick vår säng var i när de fick tillbaka den. Han sa att den var så illa att han inte ens ville ta i den. Det gick inte ens att ta i den. Det var ofattbart vad DHL hade gjort med den. Han började sen också med att påpeka att det inte var deras fel men sa sen i samma andetag att det inte var mitt problem. Däremot skulle de inte anlita DHL mer.
På min snyfthistoria fick jag svaret att "jag måste ju ha hjälp att bära in den". Ja, det höll jag med om och det var ju fint.
Så nu får jag den inburen på en tid som passar mig och han skulle höra av sig så fort han hörde något från fabriken i Småland - de hade haft vår säng uppe på morgonmötet eftersom det var så konstigt att de inte hört något.
Därför: miss Awesome.





Juridikstudiumcentralen.

Inga kommentarer: