Sitter upprätt

Hur kan hon blogga? Undrar ni. Jo. Jag har kopplat datorn till J:s stora skärm och sitter här och skriver och har det slappt. I kontoret till och med. Här har vi det sofistikerat. Jag inser att jag inte kan sitta vid tv:n och slögrejja alldeles för mycket. I alla fall inte när det onda i nacken och ryggen är så akut. Det här går ju bra. Jag skriver på ett tangentbord, jag lutar mig tillbaka och tittar rakt fram och har axlarna i axelhöjd. Strålande.

Jag åkte buss idag och blev välsignad med en riktigt trevlig upplevelse. Kvinnan bakom mig bytte blöja på sin tvååring under mycken skrik och skrän. Skrik och skrän fattar jag att man kanske inte alltid kan råda bot på, men det här med blöjan. Är det verkligen så akut att man måste det?
Jag frågade detta på fejjan och fick till svar från med mig jämnåriga mammor att de "lätt" hade kunnat byta på en buss. Jag undrade om det verkligen var sant och fick svar att jodå, så var det. En kollega till mig svarade att det skulle ske i absoluta nödläge, bara. Hon är 40 år. Är det en generationsfråga kanske? Jag har inget emot barn så, men vore jag på en buss så skulle jag absolut, absolut dra mig för att byta blöja på min telning. Speciellt en varm dag där odörer marineras väldigt fint i svettig instängd busslukt. Men det är klart, har man en unge som har orsakat en stor olycka och som dessutom gallskriker p.g.a. detta så visst, men det skulle inte vara "lätt", som några säger.
Men vad vet jag? Jag har inga barn. Jag är bara på mottagarsidan från sådant här. Jag uppskattar inte barnbajs ens lite. Jag önskade faktiskt att bytarna kunde gå av bussen och kanske göra detta någon annanstans... eller nja. Det var en regionsbuss så det kanske inte var så trevligt att önska det.
Fascinerande.

Imorgon kommer eleverna. Det blir en helt annan femma än den här veckan har varit. Den här veckan har varit lite småmysig och avslappnad. När eleverna kommer måste man börja spela sitt skådespel och det tar på de små krafterna. Men det ska göras det också. Jepp.