Rosen och risen

Ris eller ros, det är frågan. Idag när jag kom hem efter en tur till biblioteket (fasiken var bibliotek är nice, varför är man inte där oftare?) mötte mig på bordet först ett brev från Apoteket och en tidning. Brevet från Apoteket var finfint. Ett papper som jag själv kunde skicka in när jag behövde mer drycker. Den här dietisten jag har är helt otrolig. Först skriver hon ut detta till mig, 140 spänn för en månad (mot hurmycketsomhelst när man tar de kommersiella), sen får jag själv bestämma när jag ska ha nästa uttag och hon ringer dagen innan semestern (hennes alltså) för att höra om jag klarar mig. Dessutom får jag det hemkört och killarna som kör ut det ringer och hör om jag är hemma och är jag inte det så anpassar de sig efter mig! Inget himla "vi kommer mellan 9-19, se till att vara hemma annars fan" utan de frågar när det passar mig och väntar snällt och levererar snällt och ringer snällt och är så snälla så. Jag kan välja att få det utkört till en annan adress än min egen också, fatta det. Jobbet kanske, om jag skulle vilja... eller något annat. Käre värld. Så nu, nu har jag fått hem ett papper med ett frankerat kuvert som jag ska fylla i när behov uppstår och skicka in. Vips kommer då en ny kille stå här utanför dörren och leverera mina grejor till mig, så fort jag vill ha dem. Fakturan kommer senare någon gång och betalas när det går bra.
Herreminje alltså. Jag säger bara det.
Så.
En tidning från Yourlife låg också på mitt bord. Vad är det för himla tidning, tänkte jag. Men jag öppnade och fann en faktura med på 128 kr till mig, alla mina namn, min fulla adress och med ett prydligt prenumerationsnummer. Konstigt tänkte jag, jag har aldrig ens hört talas om denna tidning och har inte för vana att prenumerera på sånt skit jag inte har hört talas om. Så jag tänker att den kanske bara ska ignoreras så som man gör med fakturor från tidningar som man faktiskt prenumererar på men där man har ett val att betala 0 kr eller 169 kr och få en premie. Men J övertygar mig om att det nog är smart att ringa och höra, så jag ringer och hör.
"Ja, vad jag kan se är beställningen gjord på internet."
"Eh, jaha. Men jag har inte beställt den här tidningen"
"Ja, men den är lagd på internet, jag kan inte se hur, men jag kan se att det är på internet"
Jag tänker i mitt stilla sinne flera saker. Bl.a. att de flersta beställningar nog görs på internet nuförtiden och att det kanske kan vara vettigt att ha ett lite mer precist redskap än bara "internet". Vad är alternativet? IRL? Sen tänker jag att jag kanske ska berätta att jag bläddrat i tidningen medans jag satt i telefonkö och är inte speciellt imponerad. En tidning jag inte är imponerad av skulle jag knappast börja prenumerera på. Och sen det där lilla medatt jag inte har hört talas om den.
Kvinnan i luren lovar att ta bort prenumerationen och säger åt mig att förstöra fakturan. Jag hoppas att det blir så också. Hon var rätt så medgörlig, men vem vet vad för befogenheter hon har egentligen?
Så ris till dumma metoder, ros till medgörligheten, med en liten reservation för att det verkligen blir så som hon sa.
När jag bläddrat färdigt i tidningen noterade jag att den gör anspråk på att vara en korsning mellan Elle och söndagsbilagan i någon kvällstidning. Inte riktigt min kopp te, då jag har funnit den danska tidningen Costume.
Det var de hele.